Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Lindberg: Pirandello som dramatiker - Anmälda böcker - Luigi Pirandello, Att finna sig själv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER LINDBERG
PIRANDELLO SOM
DRAMATIKER
För att fira 1934 års litteräre
nobelpristagare och öka den svenska allmänhetens
kännedom om hans verk har Gebers förlag
utvidgat sin Pirandellosamling med en
översättning av ”Trovarsi”.
Pirandello är, såsom en italiensk
dramatiker ägnar och anstår, mycket produktiv.
Visserligen icke lika produktiv som sina
spanska yrkesbröder, men dock — sedd ur
synvinkeln av nordiska nativitetssvårigheter
— ett produktionsfenomen. Det är därför icke
lätt att hålla reda på kronologien i hans
æuvre. Håller man en Pirandellopjäs i
handen och tror att den är hans senaste, är det
alltid en annan pjäs som dyker upp som den
sista. Från Paris hor man redan talas om två
nya Pirandellopjäser — ”Statyn” och ”Låtom
oss spela en Commedia dell’ arte”. Bägge,
som titlarna ange, tydligen äkta
Pirandello-barn. ”Att finna sig själv” hör i varje fall
till hans senare produktion och
översättningen bör hälsas hjärtligt välkommen i
svenska bokhandeln. Den skulle också fylla
sin plats både på scenen och i radio.
”Att finna sig själv” — den titeln kunde inte
varit bättre funnen som karakteristik på
författaren själv och hela hans produktion —
Luigi Pirandello: Att finna sig själv. Över-
sättning av Elsa Thulin. Gebers 1934.
2. — B. L. M. 1.
den må därför här få tjäna som upptakt till
några synpunkter på Pirandellos
författarskap.
Hur väl jag minns det året, då Pirandello
hux flux blev Europas mest berömda
dramatiker. Det var 1923. ”1923 är Pirandellos år”,
skrev teaterkrönikören i ”L’Esprit Nouveau”,
och undertecknad skyndade sig att från Paris
presentera honom för svensk publik i en
tidningsartikel.
Den lilla avantgardeteatern 1’Atelier i Paris
hade två år tidigare framfört
”Anständighetens vällust”, ett av de första styckena i
Pirandellos svit ”maskernas spel” — samma
stycke alltså, med vilket nu Kungliga
Dramatiska teatern i Stockholm, tolv år senare, firar
nobelpristagaren.
Stycket handlar om en filosof (en smula
på dekis I, som åtar sig att vara skyltman för
en ogift dam, som skall ha ett barn och
behöver en officiell pappa till barnet.
Filosofen tar emellertid sin skyltuppgift på ett
originellt abstrakt allvar. För att kunna gälla
som far till ett aktningsvärt barn och för att
dessutom inte skämmas för sig själv, anser
han, att han måste skapa sig en form för
en ny personlighet: han behöver bli formen
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
