Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Hjalmar Gullberg, Ensamstående bildad herre, anmäld av Georg Svensson - Einar Malm, Stormvarning, anmäld av Bertil Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
medvetandets dunkla källa. När man vänder
bladet och fortsätter läsningen av dikten,
finner man, att denna ingenting annat är än
en versifiering av den mycket gamla och goda
historien om mannen, som inte kunde somna
i avvaktan på att hans granne ovanför skulle
få av sig även den andra skon med samma
duns som den första. Mannen heter i
Gull-bergs diktsamling adjunkten Örtstedt och
grannen Amandus Wikingson, en
luftaffärsman, som är lika begiven på detta livets goda
som Örtstedt är blyg och bortkommen. Om
dessa tvås väg till respektive graven och
finkan men mest om det förra ämnet berättar
nu diktsamlingen genom valda
situationsbilder, som även framställts i tusch av
Thor-vald Gahlin.
Läsarens reaktion inför den första dikten
gäller om samlingen i sin helhet. Eftersom
skalden heter Hjalmar Gullberg läser man den
lilla sviten med uppmärksamt aktgivande på
den djupare poetiska och mänskliga innebörd,
som man väntar finna förborgad under de
spexiga tablåerna. Ett dylikt sätt att läsa visar
sig dock i detta fall icke vara the right spirit.
Den uppjagade fantasien tycker sig då och
då skymta sens moralens röda tråd,
symbolbyggnadens planritning under infallens
arabesker men gäckas till slut ändå. Varefter
man läser om samlingen ännu en gång, denna
gång så att säga avspänd och upplagd för det
gudomliga skämt, som plägar kallas nonsens.
Och då går det bättre. Man hade glömt, att
skaldens hemstad Lund icke blott har
poetiska traditioner från Tegnér utan även från
Falstaff Fakir och att även den högsta
akademiska intelligentsian i den skånska
lärdomsstaden har ett bestickande lekfullt och
spralligt humör. Gullbergs nya dikter är sådant
lundensiskt nonsens av njutbaraste art, en
ensamstående bildad herres stillsamma lek
med sina tankar, sitt lärdomsstoff och sina
rim. Det är kanske inte mycket att göra en
stor och fin bok av men det är säkert inte
anspråksfullt menat. Gullbergs anseende som
skald varken ökas eller minskas genom denna
diktsamling, men hans mänskliga fysionomi
har för den utomstående betraktaren blivit ett
älskvärt drag rikare. Vad gör det sedan om
det kanske varit med en aning koketteri som
Gullberg genom denna bok velat understryka
det nonchalant moderna i sin poetiska
apparition.
Gullbergs litet utstuderade respektlöshet
mot sin musa yttrar sig också i det djärva
engagerandet av Gahlin som illustratör. Men
det är egentligen i det här fallet alldeles
stilriktigt, ty Gahlin är ju bland våra
skämttecknare den ende representanten för
nonsens-skolan. De infall, som hans teckningar i
allmänhet icke illustrera utan blott
ackompanjera, äro ofta genialt dåraktiga. Detsamma
gäller om den figurvärld han uppfunnit. Men
som illustratör av någon annan än sig själv
kommer han icke till sin rätt. Någon styv
tecknare är han vid gud icke och i sin strävan
att skapa skratteffekt hamnar han här ofta
i dyster burlesk och krampaktiga överdrifter.
Nej, Gullberg och Gahlin äro bäst var för sig,
och vi begagna tillfället att rekommendera
ännu en av årets bilderböcker för vuxna barn,
nämligen ”Salon Gahlin 1935”.
Georg Svensson
Stormvarning
Einar Malm: Stormvarning. Dikter.
Norstedts. 3: 50.
Einar Malms högst perfekta lyrik har alltid
kännetecknats av den osvikligt eleganta
konturen, bildens skärpa och det distinkta
språket. Detta omdöme kan man icke utan vidare
tillämpa på de dikter med vilka han deltar
i detta års lyriska agon. Åtminstone förefaller
det mig som skulle handlagets säkerhet, den
uttryckets precision som man vant sig att
finna hos denne poet, här framträda mindre
suveränt än tidigare. Formen har fått ett
element av tveksamhet, den kan stundom te sig
en aning trevande och obestämd, den artistiska
personlighetens sigill är något otydligare,
något vagare än i de äldre verken. Men
samtidigt har man det intrycket, att detta
förhål
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
