Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälda böcker
- Emil Zilliacus, Hellas och Hesperien, anmäld av Georg Svensson
- Henrik Cornell, Italien, anmäld av Georg Svensson
- Elisabeth Bergstrand-Poulsen, Lovsång till träorkester, anmäld av Georg Svensson
- Ferdinand Boberg, Illustrerade reseminnen, anmäld av Georg Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Litografi av Yngve Berg till ”Hellas och Hesperien”.
som minst av allt verkar
sjuttonhundratals-antik. Lättare bör det ha varit att ledsaga
skalden på italiensk mark, här äro båda
sol-och glädjedruckna nordiska turister, som känt
och skådat på samma sätt. Även här äro
bilder och typografi mycket väl samarbetade.
Allt som allt är detta det förnämsta
konstverket bland julens böcker.
*
Hur andra svenska skalder och konstnärer
sett och upplevat Italien i gammal och ny tid
få vi veta genom Henrik Cornells antologi
”Italien”. Det är en ypperlig idé, som här
förverkligats med insikt och oförtröttad möda
i en bok, som väl förtjänar epitetet vacker.
Planscher och litterära utdrag omväxla. En
rättvis behandling av denna volym kräver ett
större utrymme, jag får denna gång nöja mig
med en kort anbefallan.
Elisabeth Bergstrand-Poulsens ”Lovsång till
träorkester” — titeln är karakteristisk för
författarinnans i min smak alltför krystade stil —
är uppstämd till de trohjärtade, arbetsamma
människorna, de som inte göra mycket väsen
av sig och som aldrig omförmälas i
tidningarnas av sensationer, split och fasor
fullproppade spalter. Glömmer man bort, att
sådana människor alltjämt finnas, förlorar
man lätt sina förhoppningar om en lycklig
framtid för mänskligheten. Elisabeth
Berg-strand-Poulsen är optimist. I sitt stilla hörn
av landet tror hon sig ha fått en riktigare
uppfattning av proportionerna mellan det onda
och det goda i livet, och det är för den senare
ingrediensen hon påkallar vår
uppmärksamhet. Hon propagerar för sin tes genom att
uppföra några tablåer ur den gamla goda
tiden, med tonvikten ordentligt lagd på båda
adjektiven. Hon tar oss med på en vandring i
bod och stuga i forna dagars Värend. I boden
tjärnas smör, sågas ved, kardas ull, tröskas
säd, i stugan luktar golvet nyskurat, katten
spinner i spiselvrån och kaffepannan är på.
Vid sysslorna gå vardagens hjältar, präktiga
människor utan åtrå efter ära och belöning.
Så var det då, vad hindrar att det blir så igen.
Den gammalmodiga arbetstekniken är det ju
inget skäl att lyfta ut ur museerna igen, men
andan i arbetet och sammanlevnaden, den
borde icke behöva införlivas med de
kulturhistoriska samlingarna. Det är alltsammans
sagt med känsla och uppriktigt god vilja —
må därför orden nå fram, även om de ibland
äro litet för många och exalterade. Till texten
har författarinnan utfört några akvareller,
som ha en mera enkel vältalighet och en viss
mystik. De äro avgjort bättre än de som
illustrerade hennes fjolårsbok.
*
Ferdinand Boberg är en av de rörligaste
människor som finnas. Ständigt på resa,
ständigt pigg och intresserad av allt sevärt. Under
sina resor har han, i synnerhet sedan han
upphörde med sin arkitektverksamhet,
utfört tusentals akvareller och teckningar. Det
svenska materialet, som är av det största
kulturhistoriska värde, befinner sig nu i Nordiska
museets, Jernkontorets med flera institutioners
samlingar. En del därav har tidigare utgivits
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Sep 18 13:38:27 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1935-10/0086.html
