Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Einar Malm: Dikter - Den gryningen... - Uppbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEMOARER
Den gryningen...
Den gryningen var ej som någon annan,
den gryningen i maj med göklyrik
ur disgrön skog och sträva doppingskrik
från blanka vikar — nej, som ingen annan
var gryningen, men du en gryning lik
som väckte mig med skälvande musik
och nattens under skimrande kring pannan.
Vårt blod var lockrop, sång och sträva skrik.
Den gryningen i maj med blå lyrik,
den gryningen var ej som någon annan.
Uppbrott
I ro förböts vår oro
den kväll med skumsvart sjö
då österut vi foro
till havs mot lyckans ö.
Sjökortets rika lager
av en och tusen små
idyllarkipelager
lockade ej oss två.
Gj ordad med starkhetsbälte
styrde jag rövad brud
i sjöarna som välte
med oerhörda bud.
Ditt hår stod käckt på ände
i kvällens friska bris,
jag visste vad du kände,
jag kände på samma vis.
Ytterst vid ejderns bankar
bakom en sälgrå häll
gingo vi tryggt till ankar
i stor och stormig kväll.
Samhällets harmsna eko
nådde oss inte här,
blott kärva trutar skreko
över förblåsta skär.
Här voro vi oss själva.
Här var vår drömda strand.
Vi kände livet skälva
utan förbud och band.
Men ingen kan beskriva
den lycka friheten gav,
när månens kopparskiva
steg upp ur höstmörkt hav.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
