Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Mitt bibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK BÖÖK
MITT BIBLIOTEK
1.
Det är rätt besvärligt att räkna böcker. Jag
har gjort ett försök att räkna mina och kommit
till det resultat att jag äger mer än 8 000
band. Det är ganska mycket för en enskild
person. Lunds universitets bibliotek brukar
uppskattas till 500 000 volymer, Kungliga
biblioteket i Stockholm till 600 000, Uppsala
universitets bibliotek till 750 000. Det största
biblioteket i Norden är väl Det Kongelige i
Köpenhamn, med en million volymer. Det
största i världen är British Museum, som man
kan se taxerat till 3 200 000. Men alla dylika
uppskattningar äro tämligen osäkra, och man
finner i olika källor betydande variationer.
Det må lända mig till ursäkt, då jag inte
heller förmår ge en exakt siffra: jag har för
mycket att läsa för att hinna räkna. Antalet
spelar inte heller någon egentlig roll för mig;
jag känner mig inte på något sätt som
boksamlare. Mitt bibliotek har uppstått på ett
naturligt och omedvetet sätt, som en följd av mina
vanor, intressen och behov, ungefär som ett
snigelhus eller en silkeskokong. Det utesluter
inte att jag är mycket fästad vid det och ägnar
det många kärleksfulla tankar. Den vänliga
anmodan som jag mottagit att berätta en
smula om dess innehåll och dess tillkomst för
Bonniers Litterära Magasins läsare
efterkommer jag därför med stort nöje; för dem som
själva hysa varma känslor för sina böcker kan
min redogörelse måhända skänka stoff till
jämförelse och eftertanke.
2.
Oscar Levertin skrev en gång:
Också för mig från begynnelsens stund
skapades världen av ordet.
Den första världshorisonten bildades
naturligtvis av skolböckerna, men till min stora
ledsnad måste jag konstatera, att jag äger
ytterst få av dem kvar. Jag skulle vilja ge dem
som nu äro unga det rådet att ta vara på
skolböckerna — det kommer en dag, då man ville
ge mycket för att kunna bläddra genom dem
på nytt. Jag kan få en riktig hemlängtan efter
Calwagens tyska elementarbok och Carlsons
geografi; gäller det invånarantalet i världens
städer, så är det fortfarande Carlson som är
mina fotters lykta, han ger mig den fasta
grundvalen för alla gissningar och
beräkningar, ty hans siffror stå med eldskrift för
mitt minne. Det är egentligen bara en del av
de latinska och grekiska skolböckerna, som
undgått förskingringen och nu inta en
hedersplats på mina hyllor. Där är Livius och Cicero,
och Horatius’ Oder och epoder med
förklarande anmärkningar av Fahlcrantz; mitt
exemplar av den sistnämnda boken har före mig
tillhört Emanuel Björck, numera ledamot av
andra kammaren och ordförande i
Publicistklubben, och är som en ständig hälsning från
en kär ungdomsvän. Där är Xenofons
Anabasis i Aulins skolupplaga, Odyssén och
Iliaden i en edition av Magnus Dalsjö, som
var min mycket beundrade och något
fruktade lärare, där är Einar Löfstedts grekiska
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
