Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Böök: Mitt bibliotek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK BÖÖK
Jöran Nordbergs båda foliovolymer och en
fullständig, praktfullt bunden svit av
”Karolinska krigares dagböcker”, Quennerstedts
storverk. Även de historiska kuriositeterna höra
med till bilden. Berättelsen om den gloriösa
segern vid Narva har jag i ett exemplar, som
tillhört Kongl. Krigs-Manshuset i Stockholm
och bör ha studerats av veteranerna, och det
fattas heller inte förteckningen över troféerna
och fångarna, relationen över segern vid
Pul-tusk 1703 och många andra av Karl XII:s
segerbulletiner och deklarationer —
motsvarigheterna till våra dagars krigsjournalistik. För
en skåning är det en speciell tillfredsställelse
att äga ”Relation om then härliga Seger, som
Magnus Stenbock vann vid Helsingborg den
28 febr. 1710” — ”vad generalen lutad mot
sadelknappen skrev” — och ”Listan över de
fångna danska officerarna”. När man kommer
över till frihetstiden och den gustavianska
tiden, så träffar man där också
memoarförfattarna, reseskildrarna och brevskrivarna.
Thorild, Kellgren, Leopold, Lidner äro rikligt
företrädda i första upplagor, och serien av
Svenska akademiens handlingar har inga
luckor. För adertonhundratalet har jag
särskilt lagt an på att förvärva exemplar, som
äga ett personhistoriskt intresse. Det fägnar
mig till exempel, att den långa sviten av
Svensk Litteraturtidning och Svenska
Litteraturföreningens Tidning — romantikens
kritiska huvudorgan — förut har tillhört Gustaf
Ljunggren och överallt bär spåren av hans
studier, och det utomordentligt fina
exemplaret av Benjamin Höijers ”Samlade skrifter”
är mig ännu kärare, därför att utgivaren,
författarens broder, på elegant latin har tillägnat
det åt biskop Fahlcrantz.
Det är ju givet, att fullständigheten är störst
på de områden, där jag själv haft de största
intressena och gjort mera ingående
forskningar, ty Per Hallström må säga vad han
vill, jag har aldrig varit bibliofil i ordets
egentliga bemärkelse, jag har aldrig samlat
för samlandets skull, utan sakliga synpunkter
och naivt sentimentala behov ha samverkat till
resultatet. Jag har sysslat mycket med J. O.
Wallin, och följaktligen har jag ett rikt förråd
av hans skrifter, med sällsynta
tillfällighets-tryck och ett exemplar av hans
”Översättningar från latinska skalder”, där han skrivit
en tillägnan i ett gammaldags maner: ”Till
Baron Fredrik Wrangel, vänskapsåminnelse av
författaren.” Samma år som den akademiske
Wallin gav ut denna bok, som han skänkte en
av sina aristokratiska bekanta, publicerade
Hammarsköld sina ”Översättningar och
imitationer”, i en helt annan stil, och till dessa
båda skrifter anknöt sig den heta diskussionen
om de riktiga översättningsprinciperna. Det
roar mig, att jag äger även den
hammarsköldska pendangen, och i ett exemplar som
författaren dedicerat Clas Livijn på latin: ”Amico
et comilitoni dono dedit auctor.” — Eftersom
jag studerat Cederborgh i tjugu år är det inte
så förvånande, att jag efter hand fått en
kollektion av hans delvis ytterst sällsynta små
skrifter, som på vissa punkter överträffar de
offentliga bibliotekens; åtminstone har jag ett
titelblad, som torde vara unikt, och jag äger
till och med ett par årgångar av hans tidning
Anmärkaren. Det finnes knappast en
deliciö-sare författare på svenska än Fredrik
Cederborgh, och det ligger en särskild tjusning i att
handskas med de sällsynta, kapriciösa trycken,
som kommit till liksom på slump, långt borta
från litteraturens allfarväg; det är ytterst få
invigda, som sentera finesserna och musten till
exempel i ’ Resan genom lifvet”. Det är
verkligen ett slags litterärt frimureri, och till denna
hemliga orden, vars namn jag inte vill röja,
hör doktor Elof Ehnmark, författaren till den
förträffliga avhandlingen ”Studier i svensk
realism”.
Till dem bland den svenska litteraturens dii
minores, som berett mig ett intensivt nöje, hör
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
