Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Vår hembygd - G. Lindgren, Politik - Två genmälen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
har anor tillbaka till Olaus Magnus och Johannes
Messenius och i vår tid blomstrar kraftigare än
kanske någonsin förut. Och varför icke också värva
proselyter? Vägen till självstudier banas till sist
genom en fyllig litteraturförteckning.
Politik av G. Lindgren. Centraltryckeriet.
Stockholm 1935.
Kapten Lindgrens lilla broschyr är ett nytt tecken
på det växande politiska intresset i landet. Den
skänker från liberal utgångspunkt en klar och redig
framställning av samtidens viktigaste politiska ideologier,
kommunism, fascism och nationalsocialism och den
analyserar dessa företeelsers framväxt på svensk
mark. Särskilt tacknämlig synes översikten av den
svenska nationalsocialismens uppkomst och
utveckling vara. Trots sin mycket populära uppläggning
av problemen skänker arbetet på denna punkt en del
verkligt värdefulla informationer. Naturligtvis hade
kritiken av de nya politiska teorierna väsentligen
kunnat fördjupats, men detta har givetvis varit svårt
att göra i en skrift av detta slag, som närmast syftar
till att vara ett polemiskt inlägg i dagens politiska
debatt. Författaren har naturligtvis ögonen öppna
för de svagheter, som vidlåda samtliga borgerliga
partier i Sverige och han efterlyser ett positivt och
konstruktivt program. Det program, som författaren
själv framlägger är starkt förenklat och sammanfattas
i arbetslöshetens avskaffande, kommunismens
utrotande och hävdandet av statens auktoritet och
individernas rätt.
Två genmälen
Av bokförläggare Johan Hansson ha vi
mottagit nedanstående med begäran om
publicering:
I sin rätt välvilliga anmälan av Donald A. Lowrie’s
bok om Masaryk gör doktor Bo Enander dock det
viktiga förbehållet: ”På goda skäl kan ifrågasättas,
om det varit ett lyckligt val att låta just en
amerikanare presentera Tjeckoslovakiens grand old man
för en svensk publik.”
Då denna anmärkning närmast riktar sig mot mig
och de principer jag följt, torde ett ord till
förklaring från min sida vara motiverat.
Boken är skriven av en man, som under 11 år
— från 1918 till 1929 — levat och verkat (som
ungdomsledare) i Tjeckoslovakien; som fullt behärskar
landets språk och är helt solidarisk med de principer,
på vilka den tjeckoslovakiska republiken grundats;
som under ett flertal år stått i nära personlig kontakt
med president Masaryk och så ingående sysslat med
hans tankevärld, att han baserat sin
doktorsavhandling på en analys av Masaryks sociologi.
Jag har förvissat mig om, att Lowrie’s biografi på
representativt tjeckoslovakiskt håll anses god. Vidare
att de synpunkter han framför om tjeckernas
ställning i dubbelmonarkien före och under kriget även
äro tjeckernas synpunkter.
Enligt min mening är detta just vad vi främst
behöva veta. Sedan äro vi ju fria att hysa och giva
uttryck för en annan uppfattning. Men de, som
resonera som doktor Enander, böra ha klart för sig,
att när de k. it: era Lowrie, så kritisera de tjeckerna.
Alltså dem, som bäst av alla veta var skon klämde.
Johan Hansson.
Fil. lic. Bo Enander ger följande replik till
bokförläggare Hanssons anmärkningar mot
hans recension av Donald A. Lowries arbete
om Masaryk (införd i B. L. M:s
aprilnummer) :
Bokförläggare Hanssons genmäle har inte kunnat
övertyga mig om lämpligheten av att låta Mr
Donald A. Lowrie få presentera Tjeckoslovakiens
store man för svensk allmänhet. Den tjeckiska
historievetenskapen står alltför högt — bland annat
representerad av sådana Masarykbiografer som
Herben, Rychnovsky och Jakowenko, för att
utomlands vara betjänt av att företrädas av en så naiv och
i europeisk historia så föga bevandrad författare
som Mr Lowrie. Jag har därför svårt att förstå
— även om arbetet i fråga är att betrakta som en
officiös tjeckoslovakisk publikation — att min kritik
kunnat rikta sig mot den tjeckoslovakiska
republiken. Den har endast och allenast varit vänd mot ett
amerikanskt arbete, som med vissa förtjänster dock
blottar en förvånande okunnighet om europeiska
förhållanden. Bo Enander.
Av fru Elsa Thulin ha vi mottagit följande
svar på en fråga som avslutade vår
recension av Gulbransens roman ”Det blåser från
Dödingfjäll” i förra numret:
I Eder recension av Trygve Gulbranssens bok:
Det blåser från Dödingfjäll, i majnumret av
Bonniers Litterära Magasin, framhåller recensenten
såsom en kuriositet att det å sid. 199 i den svenska
översättningen står talat om en ”älgoxe” samt
framställer frågan: Finnas sådana djur?
Jag tillåter mig besvara denna fråga genom att
hänvisa till Nordisk Familjebok (1922) band 33,
spalt 1200, där det under rubriken älg står: Honan
(kon)... hannen (tjuren, oxen)... — utan någon
som helst antydan om att beteckningen älgoxe skulle
vara mindre bruklig eller mindre riktig än
beteckningen älgtjur.
Med utmärkt högaktning
Elsa Thulin.
I anledning av detta erkänner recensenten
med beklagande, att han varit ute i ogjort
väder samt begagnar tillfället att klarare än
vad som kanske skedde i recensionen
understryka ifrågavarande översättnings goda
egenskaper.
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
