Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Per Meurling: Maxim Gorki
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PER ME U R LI N G
MAXIM GORKI
Alexej Maximowitsch Pjeschkow föddes i
Nischni Nowgorod år 1868. Hans mor var
dotter till en förmögen färjare, som börjat sitt
liv som pråmkarl på Volga. Hon var
romantiskt anlagd och gifte sig i hemlighet med en
fattig tapetserare. Det unga paret flydde till
Astrakan, men där dukade mannen under för
koleran, då hans son, den blivande diktaren,
var tre år gammal. Modern nödgades
återvända till Nischni. Där förälskade hon sig i
en adlig student, som söp och spelade, och
for trots faderns varningar med honom till
Moskva. Hon dog en kort tid efteråt,
övergiven, hektisk och olycklig.
Det barn hon burit under sitt hjärta i
förtrollade och lyckliga dagar växte upp hos sin
morfar, en konstig, gammal girigbuk, som
behandlade honom illa och pryglade honom,
och när han plötsligt ruinerades måste den
lille söka ta sig fram på egen hand i en
barbarisk och småaktig värld. Han började
som springpojke hos en skohandlare, var
biträde hos en ritare, lärling hos en
bild-skärare, kökspojke på en ångare på Volga
och hamnade till sist i ett sockerbageri
i Kasan. Där överväldigades han av livets
elände och satte hösten 1888 i ett anfall av
djup livsleda en gammal Tulapistol mot
bröstet och tryckte av. Skottet genomborrade
lungorna. Efter att ha mått illa till husbehov
kryade emellertid den unge mannen till sig
och började ett nytt liv som äppelmånglare.
Strax därpå finna vi honom som stationskarl
i Tsaritsin. Han drömde om stora hjältedåd
och brokig livsglädje men tillbringade sin tid
med att hindra kringströvande kosacker stjäla
täcken, mjölsäckar och bräder. Han läste
Heine och Shakespeare och i dikten mötte han
en skön och härlig tillvaro, som kom honom
att förnimma omgivningen dubbelt tryckande
och rå. Han lämnade den lilla stationen på
stäppen och vagabonderade på vägarna,
arbetade som sjåare i Odessa, utförde
tillfällighets-arbeten, slet hund och hade det svårt. Han
blev ölutkörare i Nischni. Då fick en advokat
vid namn Lanin ögonen på honom och
anställde honom på sitt kontor. Ryssland tycktes
skola få en ny kansliskrivare. Men en olycklig
förälskelse drev honom ånyo ut på
landsvägen. Fri som en fågel i morgonstunden, men
knappast lika glad, genomvandrade han det
stora, heliga, smutsiga, lusiga Ryssland. I en
klosterträdgård i närheten av Charkow
samtalade han en natt med den berömde
gudsmannen Johannes från Kronstadt. I Kaukasus,
där det vilda landskapet gjorde ett
oförglömligt intryck på honom, bevittnade han tre
rövares avrättning. En gång kom han till en
enslig by, där bönderna just stodo i beredskap
att offentligen prygla en äktenskapsbryterska.
Han protesterade och misshandlades halvt till
döds. Efter tre års irrfärder och äventyr dök
han ånyo upp i Nischni i en vit blus med
stickad krage, med långt hår, brett ansikte,
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
