- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
19

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1936 - Ivar Lo-Johansson: Ur ”Statarna” - Oxgraven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ändå. När oxen en gång reste sig till hälften,
tog han sats och föll så tillbaka med en tung
duns.

— Spänn ifrån! Den andra oxen vacklade redan.

De spände ifrån den kraftlösa och förde
den andra bort. Redskapen fick stå,
fasthuggna i jorden, likt övermäktiga verktyg,
dem man inte förmådde rubba.

Oxen blev liggande där den var. Den sjönk
ned i mullen. Den lade sig tillrätta litet. Sedan
låg han och såg stumt på, medan man talade
om honom, utan att längre bry sig om piskornas
linoljade snärtar.

Medan man sådde säd, dog de levande
djuren. Medan gräset växte helt sakta, dog
djuren ... Rådlösheten lägrade sig över fältet.

— Och nu? frågade de kringstående. Vad kan vi göra nu?

— Slå ... Man höjde på nytt piskorna.

— Jag slår inte mer, sade mannen, som
haft oxen för sin harv.

— Vi försöker, vi ...

— Ni slår inte dit! sade mannen. Han har
fått nog med slag i stället för mat!

— Då får vi forsla bort honom, sade de andra.

— Han kan inte stå för sig själv.

— Nej. Vi får köra honom.

Medan man sådde säden, dog levande djur.
Säd och gräs hann inte växa fort nog. Djur
kan inte drömma om bättre tider, som skall
komma en gång, om några veckor eller så,
eller om ett år. De dör, utmattade av stunden,
utan att drömma om bättre tid. De har inte
några perspektiv utöver mödan och svälten
för dagen. Männen stod rådvilla i
funderingar, tills rättaren kom.

— Ge hit piskan! skrek han. Piskan ven
kring den urholkade länden, som på en
liggande oxe inte ser fullt så infallen ut, men
ögonen hade samma matta glans, och kroppen
rörde sig inte.

— Försök lyft! befallde han.

De försökte lyfta ett slag, sedan slå igen,
sedan enbart lyfta och enbart slå. Slutligen
lyfte de och slog samtidigt. Men djuret
bemödade sig likväl inte, fast det levde än.
Endast oxborren flög ut ur sitt hål i länden.
Den hade lagt sin larv.

— Jag ska nog få upp honom, jag, sade
rättaren och slängde piskan. För hit busk!

De förde ut busk på åkern. Med stora fång
av torr enbusk släpande efter sig, vända efter
vända, närmade männen sig det flämtande
djuret.

— Lägg busken i ring! befallde rättaren.

De lade busken i ring runt den fallna oxen,
ett stycke ifrån, men inte så långt, utan så
att busken nådde nästan ända fram till djuret.

— Gå undan nu, sade rättaren. Nu ska ni
snart få se vi har fart på honom. Nu får vi
snart se en ny oxe!

Han antände busken på flera ställen
samtidigt. Den torra enbusken flammade hastigt
upp. En röd ring i den gråa åkern brann med
ett knastrande läte.

Då fick det likgiltiga djuret fart och rusade
upp. Oxen tog sats, och med det sista av sina
krafter störtade den sig ut ur den brinnande
ringen.

— Ta fast! Spänn för! ropade rättaren triumferande.

Men det hade blivit sagt för tidigt. De fick
inte en ny oxe. Djuret kämpade sig ut ur
ringen av brinnande busk. Några kroppslängder
därifrån, vid ett röse, störtade den på knä
och försökte komma undan på det viset. Den
begrov mulen i åkern, sedan låg den där
maktlös.

Männen gick fram och såg på djuret. De
slog inte nu. En fläck av den luddiga länden
var svedd. De släpade oxhuvudet litet åt sidan,
så att mulen blev fri från jord.

— Jag springer efter slaktarn ... En av
statarna sprang. Hans stövlar rörde upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free