- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
21

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1936 - Ivar Lo-Johansson: Ur ”Statarna” - I brytningstiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UR "STATARNA"

byxbenet, hopfästat med en säkerhetsnål vars
vita spänglar brutits krokiga, fanns det en
lerfläck efter kedjan på cykeln.

Först köpte han en ask "Bridge", som han
stoppade i fickan. Därtill skulle han ha
tändstickor, som han också stoppade dit. Fickan
putade redan kraftigt. Men därefter sade han,
under det att han tvekande stack huvudet in
i luckan till kiosken:

— Så skulle jag ha någe choklad eller
någe.

Han talade betydligt tystare, då han begärde
chokladen, än då han beställde cigarretterna,
och det lät inte på långt när så vant. Han såg
sig om, bort mot cykeln och affischen, medan
han valde ut några bitar i stanniolpapper. Jag
förstod — det var för flickorna.

— Det kostar? sade han ansträngt
man-haftigt och förde chokladen kvickt ner i
byxfickan, där cigarretterna och tändstickorna
låg förut.

Jag fick en skymt av blicken i hans ögon
och såg hur långt borta drömmen i de gråa
ögonen var. De hade följt nedstänkta byvägar
upp till landsvägen, förbi hagar med
lördags-fria hästar, de hade mött unga människor,
som gått på den daggiga vägkanten par om
par. Någonstans hade han stigit av och
lagt ifrån sig cykeln i gräset. Han hade gått
fram till en av telefonstolparna, gått runt
stolpen, läst vart ord på den gulröda affischen.
I de skymmande svängarna av landsvägen hade
sedan hans ringklocka på cykeln skallat
ödsligt och farligt... Han hade lekt terror med
sin maskin, tills han äntligen varit framme.

Ju mer jag såg på pojken vid kiosken, ju
mer tyckte jag att det var jag själv, som
stod där.

Basaren exploderade med en fanfar klockan
nio på aftonen, och den blommade sedan
under halva lördagsnatten i en björkhage ett
litet stycke utanför staden. Jag gick inte dit,
men jag vet ändå hur den fungerade. Där var

skjutbanan med hjältarna på högsta poäng,
som tryckte kinden hårt mot luftbösskolvarna.
Där var ringkastningen med sitt rankiga räck.
Där stod de, som var lite klenare i att skjuta.
Kring kaffeståndet stod flickorna med röda
händer och bultande hjärtan. Deras tankar
var uppfyllda av svaga aningar, medan
sommarklänningarna lockade som blommor i
halvmörkret under träden. På dansbanan
segrade de djärvaste. Men ute i periferien, mellan
tuvorna inåt den våta skogskanten, där det
spelades tjuguett och skröts om obefintliga
flick-segrar, där gick min unge statarson, hjälten
i detta äventyr, med chokladen redan
uppsmält i byxfickan och företog sig inte mycket.

Efter en söndag med innesittande, med
böcker, med hela detta fattiga liv, gick jag
även på söndagskvällen ner till kiosken på
torget för att köpa något. Det slumpade sig
så, att min kamrat från lördagen kom dit
även denna gång. Men nu ledde han cykeln
helt vårdslöst fram till stolpen och slängde
den där. Jag observerade att basaraffischen
nu var skadad, ett hörn av den var bortrivet,
och ett par av häftstiften hade släppt sitt tag.

Och hur överlägset han än behandlade
cykeln, kunde jag inte undgå att märka, hur
framhjulet fått formen av en åtta och hur
gaffeln nu hade en buckla, som inte hade
funnits där kvällen förut.

Men mest fäste jag mig vid den unge
statar-sonen. Cheviotkostymen hade barr och strån
på ryggen, och strax uppe vid den vitludna
nacken satt det ett fuktigt löv kvar. Över ena
ögat lyste en skråma, där blodet hade fått
torka in i porerna. Och ögonen, som på
lördagskvällen druckit in basarens feststämning,
hade vattnats av efternattens dagg, medan par
vid par vandrat in i den skelande gryningen,
ända tills solen var oppe. Då hade han ensam
och hatfylld krupit in under de giftdoftande
häggarna och sovit till slut!

Han fick handla före mig även denna gång.

21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free