Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1936 - John Landquist: Äktenskap och själskultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄKTENSKAP OCH SJÄLSKULTUR
Ty hans erinrings djupa flöden komma att
springa i dagen helt enkelt genom denna
passiva hållning, ur vilken han utplånat
bekymmer och omsorger. Han kommer att erinra sig
vissa gathörn, där kvällsljuset fallit in på ett
särskilt sätt. Han kommer att minnas broar,
där de regnvåta stenarna eller mossan antagit
vissa utsökta melankoliska färgtoner, som
gripit hans själ "och väckt tankar, dem inga
ord kunna uttrycka". Han kommer att minnas,
hur han en gång gick uppför sluttningen av
ett fjärran berg, då han följde en halvt
igenväxt gångstig. Och det vaknar inom honom
obestämda minnen av fjärran portar,
övervuxna med fläderbuskar och höga nässlor;
minnen av blanka bokstammar i något fjärran
land, Gud vet var, minnen av strandade
pråmar i någon stillastående vik, av grönt
sjögräs vid någon enslig hamnpir, av solglitter
över vägar eller månljus över skogsstigar."
Det är litet för mycket, men exemplet
illustrerar en av de riktningar i vilka vårt jag
kan frigöras och nå till erfarenhet av den
outtömliga rikedom i den inre och den yttre
världen, som står människan till buds blott
hon öppnar sitt sinne.
Det är denne författares konst, att han kan
icke blott docera om men också ge intryck av
denna rikedom. Han prövar fördomsfritt. I ett
kapitel, "Personlighetskultur och religion",
åtminstone lättar han, om ej löser en svårighet,
som nog plågat mer än en modern människa.
Han säger att det är icke sant att man skall
behöva tro på en viss religions satser för att
bli delaktig av den vederkvickelse den kan ge
och den visdom, som däri kan finnas gömd.
"En gammal religion, som under sin långa
existens uppsamlat så många dolda själsliga
krafter, som erbjuda ett värn mot ödets slag
och stötar, har kraft att utstråla sin andliga
atmosfär långt utanför den rätta fårahjordens
gränser."
Och han tillägger, att han därvid med det
värdefulla i religionen menar icke blott dess
moral "utan i ännu högre grad ett själsläge,
som på en gång är sökande och fullt av ljus,
något som tillhör de regioner, som
materialismens handfasta dogmatiker så tappert
förlöjliga som vidskepelse". Den kulturfientliga
inskränktheten visar sig inför människans
förhållande till religionen icke blott hos den
religiösa men också hos den antireligiösa
ortodoxien.
Samma dogmfrihet visar Powys i sin
behandling av moralproblemet. Den
kultiverade människan har enligt honom blott ett
enda bud: "Du skall icke vara grym". Hon
gör rätt i att vörda alla religiösa och
moraliska åskådningar, allt medan hon i stolt
ödmjukhet går sin egen väg. En kultiverad
människa deltar, enligt honom, inte gärna
i nutidens våldsamma debatter om sträng
sexualmoral och den fria kärleken. Hon vet
att somliga människor skada sig genom
gammalmodiga sexualregler och andra genom den
nymodiga sexuella friheten. "Man kan", säger
han, "få mycket värdefullt ur varje enkelt,
uppriktigt och av hjärtat gående sätt att
uppfatta livet — kanske ännu mer, där denna
uppfattning är mycket gammal."
Det centrala i Powys livsåskådning är en
estetiskt religiös övertygelse om "livets
hemlighetsfulla skönhet". Man bör läsa honom ett
kapitel åt gången. Han kan ge något, därför
att han är en personlighet som tänkt och känt
på egen hand. Framför allt får man av honom
en lektion i den dyrbara egnskapen tolerans -—
en tolerans grundad icke på skepsis eller
likgiltighet men på övertygelsen, att något gott
och skönt kan utveckla sig i många former.
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
