Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1936 - Hermann Hesse: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TYSKA BÖCKER
chen.) Gräser är bekant som återupptäckare
och bearbetare av Bachs "Kunst der Fuge",
han har dessutom skrivit en bok,
"Körper-sinn", som behandlar den moderna
ungdomens livs- och kroppskänsla, han var vid
tjugutvå års ålder doktor, hade studerat
matematik, kinesiska, sanskrit och kulturhistoria.
Många svärmade för detta geni, många ställde
sig tvekande inför hans mångsidighet och
förfärande allveteri, själv gjorde han vid
tjugutvå års ålder efter en tid av hämningar och
depression slut på sitt liv. Det vackra Requiem
för denna glänsande och så snabbt släckta
stjärna, som nu utkommit, är värdigt och
anspråkslöst; man är Hans Zurlinden
tacksam för boken.
Den mest begåvade och mest glädjande bland
de yngre tyska romanförfattarna anser jag
hamburgaren Joachim Maass vara. Nyligen
utkom hans tredje roman: "Die
unwieder-bringliche Zeit" (S. Fischer). En alldeles
utmärkt bok, historien om en borgarfamilj i
Hamburg i århundradets början, studerad från
ett barns synvinkel. Denna och Maass’ två
tidigare romaners litterära kultur är
påfallande hög. Det förekommer numera ofta en
uppfattning — som till och med ofta
framföres av förläggare och författare — om att
det inte beror på det "litterära" hos en bok,
medan det räcker med en god avsikt, en
anständig syftning och hjärtat på rätta stället
för att man skall kunna skriva förträffliga
böcker. Jag delar icke denna lika dåraktiga
som fördärvliga uppfattning. Både det ena
och det andra kräves för att man skall kunna
skriva en hygglig bök, och om det räckte med
syftningen och den goda viljan, då skulle
världen vara full av författare av första rang.
Den tyska romanlitteraturen har trots
utmärkta enstaka prestationer inte någon hög
genomsnittsnivå, man lägger större vikt vid
syftningen — med vilken man för övrigt
mycket lättare kan smussla än med
tekniken — än på det konstnärliga hantverket.
Det finns en tendens mot att värdera så
kallade "livsböcker" högre än "litterära" böcker
— men om det litterära verkligen skall vara
en bisak i en bok, så är det samma sak, som
om i en målning det måleriska, i en byggnad
det arkitektoniska skulle förklaras vara bara
en bisak. Visserligen finns det avgjort ett
överdrivet artisteri, där det virtuosa utövandet av
hantverket är självändamål. Men att en
fulländad, en "litterär" bok med hög konstnärlig
nivå ändå är någonting helt annat än de illa
skrivna "livsböckerna", det visar just ett
exempel som Maass’ roman. Hans teknik är, om
man så vill, impressionistisk eller målerisk,
och om man ville jämföra en sats vilken som
helst ur hans roman med en sats vilken som
helst ur en roman med "syftning", så skulle
man lätt se, vem som vet mest om livet och
har det djupaste sinnet för verkligheten. Hos
Joachim Maass ger varje sats en bild, bild vid
bild, skarpt sedda och konstnärligt förtätade,
mättade av upplevat liv, av noga och
samvetsgrant studerad verklighet. Och syftningen?
Den försummas ingalunda för den omsorg,
med vilken författaren sköter det litterära
hantverket: bakom denna bildseries täta, solida
vävnad finns överallt en lätt märkbar men
aldrig påträngande eller docerande moralisk
instinkt. Denne berättare har hjärtat på rätta
stället lika mycket som trots någon annan, men
dessutom kan han sitt hantverk, är fylld av sin
konsts moral och fascinerar oss därigenom på
ett sätt som predikanterna aldrig förmå, och
som just är äkta diktnings kännemärke. Denna
roman kommer att leva längre än de flesta
antilitterära och antiintellektuella böcker,
som för närvarande befolka litteraturens yta.
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
