- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
47

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1936 - Recensioner - Gunnar Beskow: Livets välde

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LIVETS VÄLDE

olika bärande teorierna. Som det nu är, har
författaren kommit att fastna för en mycket
speciell och ensidig uppfattning av
livsformernas uppkomstsätt: slutsatser av framstående
forskares specialundersökningar, dragna utan
hänsyn till resultaten i övriga fack, eller
djärva, nästan paradoxa hypoteser, väl
huvudsakligen utformade för att visa svagheten i
alltför stelnat dogmatiska
evolutionsföreställningar. Som totalbild av den samlade nutida
evolutionsforskningens resultat är kapitlet
direkt missvisande; då det dessutom sitter rätt
löst påklistrat det övriga innehållet, hade det
snarast varit en vinst om det utelämnats.

Om man förnimmer en viss
osäkerhetskänsla inför den första tredjedelens ojämnhet,
försvinner den helt när man kommer in på
den rent astronomiska huvuddelen. Redan den
fyndiga första rubriken gör läsaren glad:
"Astronomisk hembygdskunskap." Det är
solsystemet det gäller, månen och planeterna,
som i tur och ordning presenteras för läsaren,
hela tiden med tanke på deras beboelighet för
liv i en eller annan form. Skildringen är på
en gång saklig och fantasieggande, väsentlig
och detaljlivlig. Först bara en enda
anmärkning: någon gång gör sig författaren skyldig
till en eller annan oförklarlig lapsus, ofta
i samband med någon väl yster
fantasiutsvävning. I beskrivningen av Merkurius till
exempel talas det om, att planeternas yttemperatur
i middagsområdet uppmätts till över 417° C.,
och att — då "man kan förutsätta att
temperaturen på enstaka platser kan vara ännu
högre" — fri zink, om sådan förekommer,
skulle smälta. Och vidare, "om större
förekomster av bly vore tillfinnandes på
Merkurius, skulle detta samla sig till kokande
sjöar". Emellertid ligger blyets kokpunkt över
1 550° C., motsvarande vitglödgning! Oavsett
denna lapsus, så förvånar man sig över att
på nästa sida se saken återkomma i följande

formulering: "När solen bränner på
planetytan och det kanske bubblar och kokar i
Merkurius’ bly- och zinksjöar och -träsk" etc. Här
får den oinitierade och allvarlige läsaren
otvivelaktigt intrycket att Merkurius med stor
sannolikhet är begåvad med bly- och
zinksjöar (vilket kanske kan synas harmoniera
med hans merkantila läggning).

Vad de olika planeternas livsmöjligheter
beträffar, borde, som vanligen antages, Venus
kunna erbjuda rätt goda möjligheter för liv.
Den oerhört kolsyrerika atmosfären gör dock,
att detta eventuella liv måste ha utvecklats
efter väsentligt andra linjer än på jorden.
Största allmänna intresset knyter sig vanligen
till Mars, som också här behandlats
synnerligen uttömmande, i ett omfattande kapitel,
vilket hör till bokens allra bästa. Man får
olika forskares bild av och uppfattning om
de svårtolkade dragen i den röda planetens
ansikte, framför allt de mångomtalade
kanalerna. Den uppfattning Lundmark själv
ansluter sig till är att de utgöra tektoniska
spricklinjer, bildningar motsvarande de jordiska
sprickdalarna eller förkastningsgravarna,
vilkas i själva verket ganska oregelbundna
förlopp det mänskliga synsinnet generaliserar till
geometriska linjer. I övrigt få
naturförhållandena på Mars sin prägel av den ytterst tunna
atmosfären, det låga lufttrycket, blott cirka
50 mm., eller så mycket som motsvarar trycket
på 20 km. höjd i jordatmosfären, samt vidare
bristen på vatten. Mars är en torr och kall
öken, där svaga vindar virvla upp det röda
ökenstoftet och blåser det ut över polernas
tunna rimfrostkalotter; en öken, vars
normaltemperatur är som den strängaste sibiriska
vintern, men som solstrålningen emellanåt kan
värma upp till 10 à 20° C. över fryspunkten.
Det liv, som skulle kunna tänkas förekomma,
vore ett torftigt vegetationstäcke i stil med
tundrans — Lundmark använder den expres-

47

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free