Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 1. Januari 1936
- Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
mot krigshets och vrång barnuppfostran kan
vilken vettig människa som helst skriva under.
En annan sak är, att dessa exkurser på
politiska och pedagogiska fält försvaga bokens
konstnärliga värde, hur mycket förnuft och
billighet författarinnan än demonstrerar under
dessa utflykter vid sidan om den centrala
linjen. I ali synnerhet måste en kritik riktas
mot den ymnigt flödande drömtydning, vari
Tora Dahl excellerar. Dessa drömmar må
vara hur karakteristiska som helst för en ung
människa — de spela dock ingen som helst
roll som förklaring av det stycke själsliv, som
Tora Dahl velat skildra. De ha för övrigt i och
för sig inte mycket av drömmens karaktär
utan äro litterärt tillrättalagda. Sådana
utväxter förmå dock inte i avgörande grad
försvaga det intryck av mänsklig nobless och
litterär begåvning, som denna bok förmedlar.
*
Barbro Ljungström, som debuterar med en
roman, vilken av outgrundlig anledning bär
titeln "Du skall icke .. .", är en författarinna
av alldeles annan art än Tora Dahl. Hon är
helt inriktad på det konkreta och handfasta.
För en intim psykologisk analys har hon
ringa förutsättningar, det märks framför allt
på det vaga grepp hon fått om huvudpersonen
i sin roman, en lärarinna i en privat
flickskola i Stockholm. Något nämnvärt intresse
kan inte heller denna lärarinnas privata
affärer avlocka läsaren. Hennes erotiska
mellanhavande med en arbetslös ung man är
visserligen skildrat med stilistisk redbarhet, men
det griper oss på intet sätt. Större intresse
väcka de interiörer från skollivet, som denna
roman ställer oss för ögonen. I sådana stycken
visar sig Barbro Ljungström vara en rapp
realistisk berättare. Miljön är tagen på kornet,
och såtillvida kan denna roman föra tanken
till en annan av höstens böcker, Hugo
Swens-sons ypperliga lärarskildring "Paul Hoffman,
läroverksadjunkt". Att Barbro Ljungströms
roman i fråga om litterär teknik och
intellektuell kultur är denna skildring betydligt
underlägsen torde utan förringande av den
hederlighet, som präglar hennes skildring av
en yrkeskvinnas villkor, kunna fastslås.
Johannes Edfelt
Afrodite går förbi
IVAN OLJELUND: Afrodite går förbi.
Bonniers. 5: 75.
Ivan Oljelunds senaste bok "Afrodite går
förbi" bär som motto ett citat ur "Höga
visan", som i. ali sin glödande lyrik lyder
sålunda: "Kärleken är stark som döden, dess
trängtan obetvinglig såsom dödsriket, dess
glöd är såsom eldens glöd, en Herrens låga
är den." Ivan Oljelunds utläggning av denna
text har blivit en roman, där lyriken förvisso
inte saknas — men den är i allt sitt ordprål
knappast av övertygande art — och där det
psykologiska förloppet inte heller är
fullkomligt övertygande. Han har skrivit en
roman om den medelålders mannens kärlek, och
den visar sig i hans version inte vara mindre
himmelsstormande än någonsin en
gymnasistförälskelse. Berättelsen handlar om den till
fullt mogen ålder hunne arkitekten Dantes
kärlek till en nordisk Beatrice, och det
sannaste momentet i boken är dess final, vari
skildras hur denna kloka och charmfulla dam
slutligen tröttnar på arkitektens förälskade
anlopp. Läsaren betvivlar inte riktigheten i
denna slutliga utvecklingsfas, ty hur
annorlunda skulle väl till slut en kvinna reagera
inför en kärlek, som inte tröttnar på att ta
ner stjärnorna, som till vardags bär
Dante-citat, låt vara att arkitekten har ett fatalt
namn, på läpparna och som inte väjer för
att till leda likna sitt föremål vid Cleopatra
och Nefertite? Till slut är han dock en
odräglig typ.
Romanen har ett starkt subjektivt lyriskt
tycke, vilket en smula onödigt av författaren
understrykes genom att han interfolierar
berättelsen med valda stycken ur arkitektens
kärlekskorrespondens. Sådant är alltid
ömtåligt, och det är knappast av nöden att här
anföra prov på denna högstämda, epistolära
konst. Bättre då att som prov på stilen i denna
bok välja ett brottstycke ur den i handlingen
inarbetade, inledande essay över kärlekens
väsen, som författaren åstadkommit. Det är
visserligen bara idel frågeställningar, men det
är ju inte uteslutet, att det ligger något
positivt bakom.
66
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0078.html
