Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Januari 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
gång, ja, då måste också den livligaste
Hei-denstamentusiast säga sig att det i alla fall
var Tor Hedberg som hade rätt den gången,
det var han som var manlig och
ansvarsmedveten, för honom var glädjen sannerligen icke
ett tomt skryt eller ett rus före striden.
Det finns i Holger Ahlenius’ lilla skrift
några påpekanden, som man skulle önska
fylligare utförda. Där ges en antydan om
diktarens nära vänskapsband med Karl Staaff —
vad har denna vänskap betytt för Tor
Hedberg i program och detaljer? Överhuvudtaget
skulle man någon gång vilja ha utrett vilket
inflytande denne vår ypperste politiker under
det senaste århundradet med sina idéer, sin
flammande person och hela sin levande
mänsklighet övat på samtida litteratur. Den
nationella linjen i Tor Hedbergs dikt är också
endast antydd här, ehuru värdesättningarna
förefalla riktiga och gjorda med ett fint
sinne för det väsentliga i den hedbergska
nationalismen. Men är det inte just här som
Tor Hedbergs mest bestående insats ligger?
Och om vi i detta författarskap söka erinra
oss några konkreta scener och stämningar,
som med alldeles särskild värme tala till
oss, blir det inte då för en grupp likartade
bilder vi allesammans stanna:
snövinterstämningen över staden utanför "Johan Ulfstj
ernås" fönster, "Karlavagnens" herrgård med
punschen och de högröstade svenska herrarna,
den skarpa nordiska höstluften kring dikten
om sjustjärnan? Alltsammans produkter av
en svenskhet, som just nu är alldeles särskilt
välkomnad med sin fina känslighet för de
värdefulla nationella detaljerna och sitt
fjärran från allt kråmande, högbröstat
fosterlandsskrävel. I dessa intima nationella scener
har den hedbergska kampen mellan åttiotal
och nittiotal, mellan förståndet och fantasien,
vunnit de framgångar, som fastast krama våra
hjärtan.
En bibliografisk uppgift tycks tarva
rättelse. Ahlenius uppger att Tor Hedbergs 1891
utgivna skrift "De viktigaste strömningarna i
den nutida svenska litteraturen" skulle vara
tryckt i en "ytterst begränsad" upplaga och
sålunda utgöra någon extra bibliografisk
raritet. Med begränsningen är det emellertid inte
så farligt beställt. Saken är helt enkelt den
att restupplagan av denna skrift inköpts på
en enda hand, varifrån den numera i ytterst
sparsamt utmätta mått släppes i marknaden.
En skicklig spekulation, på vilken
boksamlare emellertid knappast ha några skäl att
ruinera sig à 171 kronor exemplaret!
Carl Björkman
På samhällets tinnar
MARIÉ, prinsessa av England, drottning
av Rumänien: Mitt livs historia. Förra delen.
Bonniers. 9: —.
Storfurst ALEXANDER MICHAILOVITJ:
Kungligheter som människor. Wahlström &
Widstrand. 5: 50.
GUSTAF C:SON LEWENHAUPT:
Askegreven berättar. Wahlström & Widstrand. 9: 50.
ALMA SÖDERHJELM: Prinsar och
prinsessor av Corsika. Holger Schildt. 7: 50.
Hittills ha i allmänhet detronisering och
landsflykt varit drivfjädrarna, när
kungligheter med pennan i hand dragit undan
förlåten till sitt tidigare liv och uppenbarat, hur
de haft det i sin dualistiska egenskap av
officiella personligheter och vanliga människor.
Så länge de ännu regerat, ha de helst
överlåtit skildringen av sina öden och missöden åt
yrkeshistoriker, och det har varit mycket
sällsynt, att de själva tagit till orda för att berätta
sina erfarenheter. Men tiderna ändras och
furstarna med dem. Åtminstone furstinnorna.
De senares uppfattning av noblesse oblige
tycks numera innebära, att de äro fritagna
från förpliktelsen att förnämt tiga om sig
själva, vilket kanske har sitt behag. En av
banbrytarna för denna moderna uppfattning
är drottning Marie av Rumänien, som aldrig
varit förfärad att gå i spetsen, vare sig det
gällt excentriska moder eller slipade
hovintriger. Hon har nu framträtt med en
självbiografi, som i sin pittoreska indiskretion får
anses vara ett kungligt pioniärverk och som
otvivelaktigt erbjuder en nöjsam
underhållning för den som inte har den aristokratiska
förmågan att bli chockerad.
Drottning Marié av Rumänien har alltid
ansträngt sig för att ge kungligheten ett drag
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
