Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1936 - Gunnar Edman: Två dikter - Staren - Mysteria veris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY LYRIK
Snabbt ur näbben snubbla de fram, och ali den
sångkonst fågelbröstet är mäktigt, alla
dolda drillresurser som strupen äger
prövar han ljudligt.
Klar som lärkans eller som näktergalens
sång, så konstfull, rytmiskt fullkomlig blir den
aldrig, men i äkthet och glöd kan ingen
tävla med staren.
Mysteria veris
Av en majnatts trollkraft bunden
föder björken utan vånda
sina första löv i lunden,
de smaragdgrönt gyllenblonda.
Nattens skygga fåglar drilla.
Vinden är oändligt öm.
Undret sker så tyst och stilla
som en dröm.
Osedd genom luften svävar
Flora och sin trollstav svingar.
Marken under henne bävar,
när hon blad och blomster tvingar
ur en tröstlös vinterdvala
med en varm och hastig kyss.
Allting vaknar ur sin svala
sömn och lyss.
Allting lyder hennes spira
i naturens gröna rike.
Det är hon som låter skira
örter smycka äng och dike,
hon som kläder varje kulle,
andas liv i varje frö.
Utan hennes allmakt skulle
allting dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
