Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1936 - Walter Ljungquist: Godnattkyssen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GODNATT KYSSEN
honom och en gång varit med i hans båt, men
hon hade aldrig hört hans röst så sent någon
kväll och inte sett honom här, utom ett par
gånger då pappa bjudit honom på grogg. Och
pappa var ju här bara lördagar och
söndagar.
När även Matts blivit övertygad om att det
var farbror Ture som stod där ute och talade
med mamma återvände de till bäddarna, men
när de kommit dit spratt de till vid ett dämpat
rop från mamma. De hörde också alldeles
tydligt farbror Tures röst, och därpå hörde de
en dörr stängas. Det måste vara
verandadörren, och nu stod någon Och ryckte i den.
När det ryckt riktigt länge i den blev det tyst,
och sedan hörde de åter mammas röst där ute
och strax efteråt också farbror Tures. Lite
senare hördes ett skarpt buller. Det lät som
om någon vält en stol. Och nu blev det tyst
en så lång stund att Matts ögonlock började
kännas tunga. Han försökte hålla dem uppe,
men det var mycket svårt. Så hördes ett lätt
ljud alldeles i närheten och någonting drog
förbi hans kind, och nu kändes ögonlocken
lätta igen. Det var en nattfjäril som kommit
in i sängkammaren. De såg den bara när den
passerade fönstren, men de hörde den då och
då när den slog emot någonting, i ali
synnerhet när den dunsade mot spegeln vid
toalettbordet. Slutligen försvann den, och då märkte
de att det alltjämt var tyst utanför. Mamma
hördes inte och inte farbror Ture heller. Och
själva var de så tysta att de hörde när de
andades. Det bara knakade lätt i sängarnas
resårbotten när de rörde på sig för att flytta
en fot eller en arm till ett svalare ställe. Det
var så förfärligt tyst, så att när telefonen
började ringa två långa och ilskna signaler
ute i hallen brände det till i fingertopparna
och hårrötterna på dem, så oväntat kom ljudet
i tystnaden.
De hade rest sig upp. De satt alldeles
spikraka och såg på den vita dörren till matsalen.
Det kom en kort tystnad, och så ringde det
två signaler igen. Varför gick inte mamma
och svarade? Kanske hade hon gått ut? Då
lyste något till i närheten, och de såg genom
sängkammarfönstren att ett vitt sken föll på
de höga blommorna utanför, och när ljuset
föll där på det sättet kom det alltid från
lampan under verandataket. Då måste mamma
vara inne. Hur kom det sig då att hon inte
svarade i telefonen? När det ringde tredje
gången steg Bi upp och gick över
sängkammargolvet till den vita dörren och lyssnade,
och när hon ingenting hörde öppnade hon
dörren och gick genom den mörka matsalen
ut i hallen där telefonen var. Hon blev
alldeles bländad av ljuset och stod en stund med
klippande ögonlock innan hon kunde se något,
men när hon gjorde det såg hon att mamma
stod där med telefonluren i ena handen och
den andra på farbror Tures skuldra. Han stod
nära intill henne. Hon såg på honom, och han
skakade på huvudet. Därpå satte hon luren
till örat, och medan hon svarade fick Bi brått
att gömma sig bakom matsalsdörren så att
mamma inte skulle hinna se henne. Bi visste
mycket väl att hon inte fick stiga upp så sent,
även om telefoneii ringde aldrig så många
gånger. Men hon trodde ju inte att mamma
var inne. Hon stannade bakom matsalsdörren,
och medan hennes hjärta klappade hårt hörde
hon mammas röst:
— Hallå ... ja? Är det Carl-Gustaf? (Det
var pappa som ringde alltså!) Ja. Det är jag.
Margit. Varför ringer du så sent? Har det
hänt något? Inte? Är du på redaktionen?
Tänkte du på mig! Så, varför tänkte du på
mig? Vad... ångest? Kära du, för vad då?
Seså, dumheter. Nej, allt är bra. Ja då. Barnen
också. De sover. Snälla du, jag hade ju också
somnat. Jag måste smyga mig upp mycket tyst
för att inte väcka barnen. Det är värmen . . .
det är därför du har ångestkänslor . , . seså.
lugna dig nu. Allt är bra . . .
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
