Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1936 - Walter Ljungquist: Godnattkyssen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GODNATT KYSSEN
stolt eller glad. Det gör inte heller henne själv
större. Det bara minskar mamma, och hon
förundrar sig över att mamma kunde bli så
liten. Hon tycker inte om det. Stora människor
måste vara stora. De får inte bli små.
Medan mamma står där mitt på
sängkammargolvet och lyssnar slutar pianot spela, och
de hör steg i matsalen. Och strax därpå tar
någon i sängkammardörrens handtag, men
innan den hunnit öppnas skyndar mamma dit.
Hon försvinner.
Det lyser alltjämt på blommorna där ute,
men nattfjärilen har inte kommit igen.
— Vad tror du det är för en tant som är
här? viskar Matts.
Innan Bi hunnit svara hör de tydligt
farbror Tures röst i matsalen, och mamma skriker
till. De hör snabba steg, och en dörr
någonstans slår hårt igen. Allt detta börjar förvåna
dem. Det är på något sätt mycket ovanligt.
Det är också så varmt, så man kan inte ligga
stilla, och Bi börjar misstänka att farbror
Ture inte är snäll mot mamma. Hon beslutar
inte alis att hon skall gå upp och se efter, men
hon gör det ändå, utan att alis tänka på
varför hon gör det eller att hon gör det. I
vanliga fall skulle hon nog inte handla så, men
under ovanliga omständigheter gör man ju
ovanliga saker, och man gör det utan att tänka
på att man gör något ovanligt. Lika lite tänker
hon på att hon tar Matts i hand och drar
honom med sig. Kanske är hon rädd för att
gå ensam. Han litar helt och hållet på Bi och
följer med utan att säga ett ord. De går
genom den mörka matsalen och kliver ut
i hallen och står där och blinkar med sina
mörka ögon i det starka ljuset.
Där finns bara farbror Ture. Han stirrar
på dem och ser ledsen och villrådig ut. Han
tänder en cigarrett.
— Vad vill ni, barn?
— Var är mamma? frågar Bi.
Han ser på dem alltjämt medan han blåser
ut det ena rökmolnet efter det andra. Hans
ljusa hår skimrar i lampskenet, och han är
klädd i mörkgrå kostym och har en klarröd
slips och vit mjuk krage med långa snibbar.
— Borde ni inte ligga till sängs? säger
han.
Bi klämmer hårt i Matts’ lilla hand.
— Vi kan inte sova. Det är inte tyst. Var
är mamma?
Farbror Ture pekar på dörren till salongen.
— Men dörren är låst, säger han.
De tror honom inte. Varför skulle mamma
låsa dörren om sig?
— Vänta ett slag! säger han sedan, när de
satt sig i rörelse för att gå fram till
salongsdörren. De stannar och ser på honom. Han
går till den öppna spisen och slänger in
cigarretten där, sedan kommer han fram till dem.
Han hukar sig ner framför Bi så att han sitter
på hälarna, och han ser in i hennes ansikte.
— Kysser du mamma till god natt? frågar
han lågt.
— Ja, men det har jag redan gjort.
— Nå, men nu är du uppe igen, så nu
måste du göra det en gång till. Inte sant?
— Jo.
— Det är bra. Kyss henne då riktigt,
riktigt. Så att hon käntier att det är någonting
alldeles särskilt med den kyssen, förstår du.
Och när du gjort det, så säger du: "Den var
från farbror Ture, och jag skulle hälsa så
mycket." Och sedan säger du: "Sen var det
ingenting mer." Du skall säga att jag bad
dig säga just så. Glöm inte det, så här: "Sen
var det ingenting mer.’’’’ God natt med er, små
barn.
Han kysste Bi eftertryckligt mitt på munnen
och klappade Matts på huvudet, och då såg
Matts till sin outsägliga häpnad att farbror
Tures ögon var fulla av tårar. Vad hade det
kommit åt alla stora människor i dag? Matts
stod alldeles stilla. Han var som förlamad.
Han förmådde inte höja armen och gripa tag
97
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
