- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
108

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1936 - Ronald Fangen: Brev från Norge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RONALD FANGEN

gränsar aldrig sin egen fredade ämnesprovins
mitt i världens stormpiskade kaos.

Huvudpersonen i hans nya bok är en man,
som har gjort uppfinningar för
rustningsindustrien och därmed förvärvat sig både
världsberömmelse och mycket pengar. Nu
kommer han hem till sin lilla norska
födelsestad, där han naturligtvis blir den stora
sensationen. Det är en situation, som Böjer aldrig
tröttnar på att utmåla i sina böcker. Det
är ganska naturligt, att motivet sysselsätter
honom, ty han är själv en fattig pojke som
har blivit världsberömd. Och vad kan vara
mer storslaget för en norrman än att komma
hem som världsberömd sensation till byn eller
småstaden, där han fötts och gått som en
liten obemärkt nolla? Det är just detta som
världsberömmelse kan användas till . . .

Det går emellertid inte särskilt bra för
honom. Hans stora förmögenhet blir
energiskt bortsvindlad av en fransk "rådgivare",
vilken han omfattar med den mest blåögda
och smickrande tillit. Å andra sidan
uppmanas han ständigt hemma i den lilla staden
att göra en ny uppfinning, ett nytt
maskingevär, eftersom det gamla för länge sedan är
övertrumfat. Så skall det bli fabrik och
världsomsättning och ett sagolikt välstånd.

Han svarar inte ja, men han svarar inte
heller nej. Tvärtom: han ger folk anledning
tro, att saken är klar, stora planer födes, han
behandlas som en hjälte och frossar i att som
likaberättigad besöka alla de fina hem, som
förr så självklart var stängda för honom.
Samtidigt förälskar han sig och låter skilja sig
från sin hustru, som i alla år har delat torrt
och vått med honom utan att bli synnerligen
imponerad och förvirrad varken av hans
pengar eller av hans berömmelse. Han talar
ständigt om att det är så mycket "ulevet liv"
han måste hämta upp. Det är han inte ensam
om. Det är snart det vanligaste och mest
tragiska motivet i hela världslitteraturen, att

de medelålders herrarna upptäcker, att de
helst skulle ha förbindelser med ett par
kvinnor till, innan deras strålande manlighet
definitivt vissnar bort. Ty, som det heter
i indianvisan: "Who shall smoke my
meer-schaum-pipe — when I am far away?"

Men mitt uppe i alla dessa storfinansiella
planer och hela denna skilsmässa och i allt
detta olevade liv plågas uppfinnaren av
tankar på att den uppfinning han är sysselsatt
med, och som man nu febrilt väntar på, är
ett vapen, ett mordredskap. Kan han försvara
det? Blir han inte ett hinder för världsfreden?
I sena nattliga timmar får han besök av den
som redan profeterna kallade fridsfursten.
Mästaren vill honom någonting. Långa tider
har han låtsats om ingenting och vänt dövörat
till, men till sist kan han inte hålla sitt dåliga
samvete i schack. Och just som uppfinningen
är klar, utrustad med den mest svindlande
mordkapacitet, kommer han underfund med,
att den aldrig skall få släppas ut i världen.
En natt släpar han ut den på isen och sänker
den i sjön.

Härav uppkommer nu en massa elände,
som Böjer skildrar med stor bravur. Stadens
beundran och förväntan övergår genast till
hat och ondska. Uppfinnaren tvingas stämma
folk för ärekränkning — naturligtvis bara
med det resultatet, att han släpas i smutsen
och blir definitivt nedsvinad, trots att det
visar sig, att det inte finns skymten av bevis
för de skamligheter man har sagt om honom.
Hjälten föredrar att försvinna. Och Böjer
framställer nu saken så, att han för sin
idealisms skull blir offer för världens ondska, han
är i släkt med honom, vilken människorna
korsfäste.

Jag tvivlar inte på att Böjer uppriktigt
har sett och känt det så. Han bygger upp det
hela med många levande och bra drag; det
finns här partier som hör till det bästa Böjer
har skrivit.

108

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free