Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Februari 1936 - Ragnar Svanström: Den tyska republikens fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TYSKA REPUBLIKENS FALL
kelsens era, den babyloniska fångenskapstid,
varom Hitler och alla hans anhängare så
vältaligt orda. Det fanns under denna period
många ljusa dagar, det fanns framför allt den
tid, då Gustav Stresemann kämpade sin
heroiska kamp för att inom fördragens ram befria
Tyskland och faktiskt också befriade det, gav
det en de jure med andra makter
likaberättigad ställning (Dawes, Locarno) och
medborgarskap i det nya Europa, som skulle
byggas upp på grundval av N. F. Ett påstående,
som Clark i detta sammanhang gör, hör till
både det märkligaste och det djärvaste, som
hans bok har att bjuda på. Detta påstående
rör Versaillesfördragets berömda
skuldparagraf. Jag citerar ordagrant:
"Sådan var i verkligheten situationen, och
det formella upprätthållandet av
Versailles-fredens text eller snarare misslyckandet att
ersätta denna text med en annan, kunde icke
rubba den eller göra den mindre verklig. Allt
annat var en ren prestigefråga, och beträffande
rena prestigefrågor är det svårt för den
andligt balanserade att känna någon större
sympati för någondera parten, vare sig för
fransmännen i deras barnsliga upprätthållande av
skuldparagrafen eller för tyskarna i deras
barnsliga jämmer däröver. År 1927 var
denna paragraf genom händelsernas logik
lika démodé i det politiska livet som det
ptolomaiska systemet i astronomien, och varje
tänkande tysk — när han verkligen ansträngde
sig att tänka — visste, att så var fallet."
I en not tillägger författaren:
"Jag står fast vid detta påstående trots
bittra protester från en, som känner Tyskland
bättre än jag gör."
De tre anförda punkterna äro av avgörande
betydelse. Med dem står eller faller den
hit-lerska statens moraliska berättigande.
Granskar man den utformning, som Clark givit
dem, måste man säga sig, att punkt 1 är
i varje fall diskutabel och punkt 2 likaså —
tyvärr har icke Clark beträffande den så
betydelsefulla frågan om kommunistfaran i
Tyskland lagt fram något nytt material till
dess belysning. Vad punkt 3, den viktigaste
av dem alla, beträffar, befinner sig författaren
på betydligt säkrare mark. För de lysande
kapitel, som han ägnat åt en studie över
Stresemanns personlighet och politik, har han
kunnat utnyttja ett betydligt rikhaltigare och
framför allt betydligt säkrare material än för
bokens övriga delar. Endast efter hans tillägg
till denna utredning, påståendet om att redan
vid denna tidpunkt varje förnuftig tysk insåg,
att skuldparagrafen de facto var upphävd,
måste vi alltjämt sätta ett frågetecken. Här
måste vi överlåta åt framtiden att döma.
Låt oss ta sikte på huvudproblemen. Vad
är, allmänt talat, sanning i detta Clarks
resonemang, som ovan sammanfattats under
de tre punkterna? Försiktighet är av nöden.
Men anmälaren vill icke dölja, att enligt hans
bestämda mening Clark är inne på rätt spår.
I väsentliga stycken torde han ha sett rätt.
Till de märkligaste partierna av Clarks bok
höra hans briljanta och suveräna
presentationer av de ledande politikerna under
republikens tid. Han ger ett storslaget porträtt av
Stresemann. Det präglas av djup beundran
och sympati men är icke alldeles fritt från
herodyrkan. Hans presentation av Hindenburg
är lika träffande som stundom överraskande
pikant och alldeles oberoende av den officiösa
uppfattningen: man möter hos Clark
ingalunda den nationella legendens grånade
landsfader, som svårmodig men rakryggad tar på
sig en felande nations synder, utan en
synnerligen mänsklig gammal herre, "som aldrig
varit smart men heller aldrig visat sig som
en dumbom", som går i bräschen för
socialdemokraten Hermann Muller och tar den in
i det sista hjärtligt avskydde Hitler i
nackskinnet på samma sätt som han som rege-
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
