Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 3. Mars 1936
- Anna Lenah Elgström: Svart parnass. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANNA LENAH ELGSTRÖM
SVART PARNASS
Ur en kommande essaysamling över modern amerikansk litteratur,
"Från Cap Cod till Broadway"
I
"Genom det tysta huset trängde ett
medryckande och hetsande pingel av tunna,
spröda toner. Så lyfte sig över dem ett flöde
av gutturala sångljud i samma svindlande
tempo som banjomusiken. Det var en
negersång, en av de på den tiden berömda
coonsångerna, vilken hon nu för första gången
i sitt liv hörde:
Oh, dem golden slippers,
Oh, dem golden slippers!
sjöng faderns engelska herrvänner i korus.
Modern satt där, blek och stilla och såg
för sina tårade ögon svarta slavar i religiös
extas, sjungande om de gyllene skor med
vilka de skulle vandra på himlagatorna."
I ’ve got shoes, you ’ve got shoes
All God’s chillun got shoes
When I get to heab’n I’m goin’ put on my shoes
I’m goin’ to walk all over God’s heab’n.
Denna passus i "Elsa och kärleken"
beskriver en av de säkerligen första gånger, som
den nyupptäckta negermusiken ljöd ut i det
svenska nittiotalets stilla bygder djupast inne
i Småland, dit några engelska
cellulosaspecialister fört dem med sig direkt från
Förenta staterna.
På den tiden skilde man icke ens där
mellan slavtidens andliga sånger, "the
spirituals", på vilka den sista versraden ju ger
ett prov, och de mera världsligt betonade så
kallade "coonsångerna", som till exempel "Oh,
dem Golden Slippers", skriven av den förste
icke-anonyme svarte diktaren av dylika
populära sånger: James Bland. Bägge delarna voro
"bara negersånger", som man med en
humoristisk axelryckning kallade dem, skamsen
över att ändå tjusas av den alldeles nya
musikaliska och poetiska föreställningsvärld, som
man mötte i dem, hetare, mera hänsynslöst
vild, munter och sorgsen än de vitas.
I själva verket var det ju så, att där
slavsångerna, "the spirituals", historiskt sett
slutade, togo den så kallade transitionstidens
sånger: "blues", vid. Fastän tiden för deras
tillblivelse inte med säkerhet kan fixeras,
tyder mycket på att den ligger oss tämligen
nära. Blues spegla förhållanden som de
färgade i Södern inte kunnat komma i kontakt
med före slavkriget (år 1861—65):
domstolarna, brutaliteten hos lagens handhavare,
rallarlivet vid järnvägsbyggena, straffarbetet
bland de kedjade fångar vilka lade vägar,
slumexistensen i de stora städerna och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0184.html
