Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - B. Traven: Den uppfångade blixten. Översättning av Arne Holmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B. TRAVEN
DEN UPPFANGADE
BLIXTEN
Prästen i en indianby skulle företa en resa
till huvudstaden i staten, där biskopen hade
anordnat en sammankomst. Någon järnväg
fanns det inte, så prästen var tvungen att göra
resan på en mula. Då han inte tyckte om att
anstränga sig över hövan, red han varje dag
endast så långt att han kom fram till
närmaste hazienda. Han blev överallt väl
mottagen, och så kom det sig att han — liksom
alla hans bröder i Herrens tjänst —
betraktade denna tjänsteresa som en belöning,
vilken han även genom sitt svåra arbete som
by pastor i en indiansk bondby redligen gjort
sig förtjänt av. Han visste att resan skulle
komma att vara en fem, sex veckor. Och
sedan han välsignat alla fåren, så att inte
Satan här skulle finna ett rikligt skördefält
under hans frånvaro eller, vilket vore ännu
värre, de gamla indianska gudarna — mer
fruktade än Satan, vilkens stigar och vägar ju
är kända och vetenskapligt utforskade — åter
skulle innästla sig här, kallade han till sig sin
kyrkvärd för att åt dennes vaksamhet och
omsorg högtidligen överlämna kyrkan med
allt som hörde till den.
Cipriano, kyrkvärden, var indian som alla
församlingens medlemmar. Han var
timmerhuggare och kolare till yrket, och som
människa var han varken bättre eller sämre
än någon annan man i byn. Men han var
mycket stolt över sitt kyrkvärdsämbete, och
han hade ofta låtit förstå att det här på jorden
endast fanns två verkligt betydande personer:
prästen och kyrkvärden; prästen kunde inte
uppehålla sitt ämbete utan kyrkvärd, och
kyrkvärden blev därför lika viktig som
prästen. 1 förtroende hade Cipriano till och
med låtit sina vänner ana att han, Cipriano,
när allt kom omkring kanske var ännu
viktigare än — men han ville inte säga det
rentut, emedan det säkert vore en stor synd
att säga något sådant.
Det måste nu omtalas att pastorn väl var
tillbörligen aktad i sin församling; men
respekterad och fruktad var han inte, vilket
däremot Cipriano var. Pastorn var mestis,
med en smula indianskt blod. Men Cipriano
var fullblodsindian. Han intog därför bland
sitt folk rangen av medicinman. Det var även
lätt att förstå. Han kom lika nära gudarna
som pastorn, han kände alla religionens
hemligheter likaväl som pastorn, han hade
obehindrat tillträde till det allra heligaste, och
han kunde hela mässceremonielet utantill,
mycket bättre än pastorn, vilken ibland stakade
sig och blev tvungen att läsa litaniorna ur den
uppslagna mässboken. Ty Cipriano hade varit
kyrkvärd i nästan trettio år, han hade tjänat
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
