- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
226

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Recensioner - Gunnar Beskow: Resa till framtiden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUNNAR

BESKOW

har det hela för grepp i verkligheten, för
grepp i läsarens själ? Här kräves en nästan
genialt gestaltande fantasi, arbetande med
ett djupt och omfattande
naturvetenskapligt-psykologiskt vetande. Äger författaren dessa
sällsynta kvalifikationer? Man är benägen att
besvara frågan med ett, visserligen inte
obetingat, men dock "ja".

De viktigaste anmärkningarna kanske kunna
riktas mot den naturvetenskapliga grundvalen;
händelseförloppet har inte den absoluta
suggestiva trovärdigheten, den sakkunnigt
bestickande sannolikheten av en Jules Vernes
och Aldous Huxleys fantasier. En
utvecklings-biologiskt orienterad läsare finner
föreställningen om, att en djurart som människan
skulle kunna utveckla nya specialiserade
former ur varandra gång efter gång, alltför
stridande mot sin bild av evolutionens
grundprinciper för att riktigt ryckas med; färderna
i världsrymden äro inte heller riktigt
förstklassigt iscensatta. Överhuvudtaget klickar
— inte fantasien, men materialleveranserna
till fantasien — vid utarbetandet av de
teknisk-naturvetenskapliga nyheterna i
framtids-världarna. Men å andra sidan är exempelvis
marsvarelsernas anfall i anmälarens tycke
nära nog genialt. Marsvarelserna — dessa
skapelser, på vilka huvudkravet är att de
skola vara så olika människorna som
möjligt, det olikaste fantasien kan producera.
Wells låter bläckfiskartade hjärnmonstra
invadera jorden per metalltorpeder, utrustade
med dödsstrålar. Stapledons marsinvånare
är en sorts dimma, som utvecklat sig, inte
ur encelliga organismer, utan ur något
liknande den mellanform mellan
äggvitemolekyler och mikrober, som kallas filtrerbara
virus, alltså uppbyggda av
ultramikrosko-piska enheter, vilka äro små nog att hållas
obegränsat svävande i luften och kunna
transporteras genom världsrymden med stråltrycket.
Men den viktigaste skillnaden är, att elemen-

tarenheterna inte behöva vara i fysisk kontakt
med varandra för att fungera som sammansatt
organism, beroende på att de sammanhållas
av strålning. I stället för av signaler per
nervtråd, som till exempel i den mänskliga
kroppen, dirigeras kroppssubstansen per strålning,
per radio. Genom riktad strålning från den
kollektiva överindividen på Mars, totalmolnet,
sändes substansen i väg och uppenbarar sig
för jordinvånarna som en diffus grön slöja,
vilken närmare jordytan samlas till
molnindivider, i vilka samtidigt därmed
medvetande uppflammar.

I övrigt kommer man snart nog in i att inte
uppfatta boken som en julesverneriad men
snarast som en "Gullivers resor" med en svag
osannolikhetstouche av "Tusen och en natt"
och overklighetstouche av Pär Lagerkvist.
Därav dess grepp i verkligheten. Dess mål
och mening är — som ali verklig litteratur
för övrigt — ett Ecce homo, att låta läsaren
bättre än förr se och förstå den verklighet,
som kallas människan. Människan som individ
och gruppmedlem, i alla hennes sammanhang
och möjligheter..

På så sätt blir boken för det första en
samhälls- och sedvänjesatir ("satir" i brist på ett
ord, som lägger mer tonvikt på medkänslan,
förståelsen). Frestelsen att citera exempel är
stor. Den tekniska världskulturen utvecklade
dyrkan av rörelsen, aktiviteten, till en verklig
religion, med utbildad kult, vars främsta
element utgjordes av rituella flygningar.
Flygningens helighet, främst beroende på dess
egenskap av uttryck för rörelse i högsta potens,
förklaras historiskt också av "den
tillfälligheten, att flygplanen till formen erinrade om
den forntida kristna religionens främsta
symbol. — Unga män och kvinnor riskerade i
brinnande hänförelse sina liv till Gordelpus’
ära och för sin egen odödlighet, medan de
äldre fröjdade sig åt denna den ungdomliga
tapperhetens ändlösa fest. Det är tvivel under-

226

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free