Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Mars 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
slå, att boken ger en god föreställning om
lidandena i Sinkiang under dessa förfärliga
år och att den — vad man än må ha för
inställning beträffande missionens rent
religiösa uppgift — stärker en i ens aktning för
missionärernas arbete i människokärlekens
tj änst.
#
"Ökenbrev" har inte en fullt lika dramatisk
bakgrund men är inte desto mindre den
märkligare boken. Författarna äro tre kvinnliga
engelska missionärer, tillhöriga China Inland
Mission, och det rör sig här om verkliga brev,
som de skrivit hem till sina kamrater i London
för att berätta om sina öden. Ofta få
adressaterna en bön om överseende därför att breven
äro så hastigt hopkomna. Det har säkert också
stundom varit minst sagt svårt att få tillfälle
till brevskrivning i lugn och ro under
missionsfärderna, och det kan kanske vara sant, att
man ibland skulle önska något mera
genomtänkta redogörelser, vidare perspektiv över
det politiska läget och dylika ting. Men i
gengäld äga dessa brev det omedelbara
berättandets hela styrka. Trions högkvarter är staden
Suchow i Kansu, nära gränsen till Sinkiang,
och härifrån företagas långa resor åt alla håll,
varunder man oförtrutet arbetar för
kristendomens utbredning. Det förefaller knappast
att finnas några naturmakter, som äro starka
nog att hindra de tre damerna i deras arbete
som missionärer och sjukvårdare. Som vi veta
av Sven Hedins och andras böcker, voro dessa
år, 1928—32, en fruktansvärd orostid för både
Kansu och Sinkiang, och engelskorna ha ofta
soldat- och rövarhorder i hälarna. Men de
reda sig utmärkt. Denna kvinnliga trio inger
sannerligen respekt och mera till. Boken är
kemiskt fri från salvelse och veklagan, och
brevskrivarna lyckas göra klart för oss, att
om det fanns besvärligheter, så fanns det också
kompensationer därför, som de förstodo att
sätta värde på. Det är tre bistra och
fullkomligt orädda gråhårsfröknar, med brillor på
näsan och stränga vegetarianska principer,
som här kuska land och rike omkring för att
utså kristendomens frön. Den bok, som de
skrivit, är en upplyftande lektyr. En lång rad
av intressanta människotyper och upplevelser
drar förbi i den, brevskrivarna visa sig vara
alldeles utmärkta författare och inte minst äro
de i besittning av en humor, som är mycket
tilldragande. Översättningen saknar inte
skavanker men är bra ändå, därför att den träffat
den rätta tonen. Axel Elvin
En yrkesman
THOMAS FERRIS MILNE: Resor till havets
botten. Lindblads. 5: 75.
Det är alltid roligt att höra en intresserad
och kunnig yrkesman tala om sitt yrke.
Särskilt roligt naturligtvis när yrket är av
speciellt intresse. Den sortens nöje ger "Resor
till havets botten".
Thomas Ferris Milne är en herre som dragit
sig tillbaka med pension efter trettio års
tjänstgöring som dykare vid engelska flottan.
Han har skrivit en dykares självbiografi.
I inledningen säger han: "Uppriktigt sagt
har världen på havsbotten inga fördelar att
erbjuda i jämförelse med världen ovanför,
varken som arbetsplats eller som
förlustelseort. Åtminstone ej för folk i allmänhet. Men
det finns ju undantag." Han är ett av
undantagen, han anser sig ha varit predestinerad för
dykaryrket, han bestämde sig för det redan
som barn. Han ville lära känna livet på
havsbotten, han gav sig inte förrän han kom dit
och han har aldrig ångrat sig. Så småningom
avancerade han till instruktör vid flottans
dykarskolor, och jag antar att en dykare inte
kan komma längre.
Följande blandning anser Milne vara
lämplig för en dykares sinne: en del romantisk
upptäckarlust, en del snabbtänkthet och två
delar sunt förnuft. Sådan är nämligen hans
egen blandning, och han vet med sig att han
är en förstklassig yrkesman. Han skryter inte,
men han berättar med tydlig förtjusning om
sitt arbetsliv. Han har yrkesambition, han
tycker om sitt arbete och kan det i grunden.
Det har sitt särskilda nöje att lyssna till
en man, som kan sakkunnigt berätta om hur
det ser ut under vattnet på alla världens
kuster. Han talar om den märkvärdiga
klarheten i vattnet på Sydamerikas ostkust, om
den grymma skönheten hos de vita
korallskogarna på Medelhavets botten, om Persiska
vikens "högväxta alger, som lyste klart gröna
241
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
