Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1936 - Anders Österling: Att äga böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATT ÄGA BÖCKER
samla blott och bart sällsynta böcker och
anser, att detta är en mindre ädel hobby än
att samla frimärken. Något helt annat är att
samla böcker, som äro fina och minnesvärda
i sig själva, en fröjd för både öga och hand.
Och han förklarar, att han hellre skulle vilja
lämna i arv åt sina barn ett hundratal sådana
böcker, av vilka var och en kunde bli en fröjd
som räckte ett hundratal år — hellre än
resterna av en lyxbil, en urmodig
radioapparat och en bunt hyreskvitton! Det är till
den amerikanska publiken han här vänder sig,
men även i Europa finns det många, som ha
skäl att begrunda, om han icke har rätt.
Jag är som sagt ingen bokvurm, och jag
skulle sannolikt finna tillvaron dräglig även
med ett betydligt mindre bokförråd. I den
produktiva livskänslans intresse har jag snarast
hållit mig på vakt mot bokatmosfären. Man
behöver icke på långt när så mycket som man
inbillar sig. Men i ett hem, där böcker helt
saknas eller äro vårdslöst undanstuvade, tycker
jag ändå att luften verkar hotellaktig och
främmande. Det följer trevnad med böcker:
deras tystnad är icke tomhet, och när som
helst kan den göras talande med mänskligt
besjälade röster. Egentligen är det ett under.
Geijers julklappsrim om "Konungasagorna"
gäller slutligen om alla liktiga böcker, som
tjäna människan:
Ära och minne
klinga därinne.
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
