Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1936 - Gunnar Beskow: Modern Faust. Ur ett versdrama
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR BESKOW
ONDA SAMVETET.
Tro henne inte! Om du vill finna
din verklige tjänare, så se hit!
FAUST
(till Mefisto).
Hon tycks lika väl ta upp varje invit
från vern den är, man eller kvinna ——
MEFISTO.
Det är hennes charm. Hon är hermafrodit.
RÄTTVISAN.
Var det där något som inte Faust förstod?
Jag är blind, men jag hör vartenda ljud.
Han har rätt — jag är likaväl brudgum som
brud,
både ond och god.
Jag är hermafrodit mellan Satan och Gud.
Därför är jag så mänsklig, trots min höghet.
På grund av mänskornas hjärtans tröghet
att göra kärlekens gärningar, kräves
min bok och mitt svärd — som jag ej bär
förgäves.
FAUST.
Ja, dem kan jag kanske förstå — men t
bindel?
RÄTTVISAN.
Den måste jag ha, för att inte få svindel
på de hårfina paragraferna över
avgrunder, där jag balanserar.
Är jag osympatisk? Nå, kärlek behöver
jag inte. Men tro mig: där jag ej regerar
ett land, i det landet är mänskan såld
till min broder makt och min fader våld.
FAUST.
Ett dystert påbrå, om rätt jag förstod er.
Säg mig, gudinna, vem är er moder?
Människokärleken kanske?
RÄTTVISAN.
Förnuft.
Farväl nu, min vän — farväl, klient!
Tro mig, innan morgon har stora ting hänt
Mig tyckes jag vädrar domstolsluft.
(Går.)
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
