Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1936 - Hermann Hesse: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ur Hugo von Hofmannsthals litterära
kvarlåtenskap har redan överraskande vackra
ting kommit i dagens ljus; det allra vackraste
och mest överraskande var utan jämförelse det
stora romanfragmentet "Andreas". Och nu har
ett urval av hans brev påbörjats med en första
volym (S. Fischer), från åren 1890—1901,
således omfattande diktarens ungdom fram till
hans tjugusjunde år. Dessa brev från den
strålande spirituelle, ibland en smula maniererade
unge mannen, den tidens bortskämda
underbarn, frammanar en nu nästan helt glömd
kultur inför oss: sekelslutets litterära Wien.
De flesta läsare torde väl mest intressera sig
för den litterära brevväxlingen, breven till
Bahr, Schnitzler och Beer-Hofmann (de
sistnämnda är särskilt vackra); men de
icke-litte-rära, de till föräldrar och släkt, säger kanske
ännu mer om den unge skalden och hans
livskänsla, mitt i det dåtida Wiens en aning
dekadenta societet. Vi unga var, som varje
ung generation, naturligtvis fast övertygade,
att just då en alldeles ny, stor blomstringstid
började, och till dem vi lystrade till hörde
också den unge Hofmannsthal med sina
melankoliskt klingande verser och sina tidiga
uppsatser, som så egendomligt kunde skifta från
lätt journalistik till äkta kontemplation. Hela
denna tidsatmosfär väcks till liv i den lilla
brevvolymen. Vi väntar på fortsättning.
Fru K. Kippenberg kallar sin bok om Rilke
helt anspråkslöst ett "bidrag" (Inselverlag j.
Det är emellertid ett syntetiskt verk, och det
är en fullständig och enhetlig Rilke, som där
möter oss, i den påfallande snabbt svällande
Rilkelitteraturen utgör den en avslutning.
Grundad på lång personlig bekantskap och
fin förståelse för verket bygger boken upp
en intim bild av diktaren.
Ferruccio Busonis brev till sin hustru
har utgivits av Fr. Schnapp, och züricharen
W. Schuh har skrivit ett vackert förord
(Rotapfelverlag). Av de många musiker jag känt
är Busoni den intellektuellt spänstigaste. Han
kunde vara bländande spirituell, älskade
paradoxer, och just hans kvickhet var det andens
fönster, varigenom man kunde blicka in i hans
väsen, som var en ständig dragkamp mellan
ett modernt skolat, medvetet osentimentalt och
antiromantiskt intellekt och en äktnaiv, tidlös
själ, som i hemlighet stod romantiken ganska
nära. Även i dessa mycket läsvärda brev
kommer denna hans dubbelnatur klart till synes;
det är rörande att se, hur den store virtuosen
och satirikern på ett nästan gossaktigt sätt är
bunden vid sin hustru, mottagarinnan av dessa
brev. Han torde för övrigt i sin
musikergeneration vara ensam om att ha skrivit brev av så
högt värde.
 |
| MAX RENÉ HESSE |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
