Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. April 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
genom att så att säga be om ursäkt för sin
tillvaro. Man sökte slipa av allt, som var
kantigt och som ej ansågs presentabelt inför
den moderna kulturens forum. I vår tid står
kristendomen i öppen kampställning mot så
många av tidens makter. Kampen har lett till
självbesinning och stärkt självmedvetande.
Och därmed har man blivit angelägen att
draga gränser och markera motsatser.
Insikten härom hindrar emellertid icke, att
man har anledning ställa sig betänksam inför
försöken att skärpa motsatsförhållandet mellan
kristendom och humanism särskilt i vår tid.
Såsom Torsten Fogelqvist redan i ett par
artiklar i Dagens Nyheter framhållit, har
Aulén otvivelaktigt i sin kritik av humanismen
gjort sig skyldig till det i ali polemik
vanliga felet att ta den åskådning man vill komma
åt i dess ytligaste form, ja, i en form som
knappast är annat än en vrångbild. Han har
naturligtvis rätt i att tron på "människans
naturliga godhet" är en flack vidskepelse,
men alldeles detsamma kan sägas om tron på
att människonaturen är ond. Om gott och ont
i moralisk mening kan det överhuvud icke bli
tal, så länge man håller sig på det-rena
naturplanet. Men humanismens tro på det
gudomliga i människan är i själva verket något helt
annat än läran om människans "naturliga
godhet", om den också kan förete en flyktig
likhet. Det är tron på att det finns något hos
människan, som ligger över naturplanet, en
gnista "förnuft" i Kants mening. På denna tro
vilar ytterst tron på människovärdet ("Wiirde
des Menschen"), även där den icke själv
förstår det. Och om denna åskådning innebär
något motsatsförhållande till kristendomens,
så kan man åtminstone lugnt säga, att icke
blott Kant eller Goethe utan även Augustinus,
Thomas av Aquino, Eckhart eller hos oss
Geijer och Rydberg komma på den frontlinje,
som vänder sig mot kristendomen. De ha alla
eftersträvat en syntes mellan platonismen och
kristendomen.
Grundtanken i humanismen kan kanske bäst
uttryckas med Goethes bekanta sentens, som
blott utgör en omskrivning av ett ställe hos
Plotinos:
War’ nicht das Auge sonnenhaft,
Die Sonne könnt’ es nie erblicken:
Läg’ nicht in uns des Gottes eigne Kraft,
Wie könnt’ uns Göttliches entzücken?
Detta behöver på intet sätt innebära den
"idealiserande skönmålning" eller
"förgyllningsreligiositet", som Aulén förebrår
humanismen. Det innebär ett krav och en
kampparoll, ett "trots allt" men ingalunda något
förbiseende eller förringande av det onda.
"Ingen torde i detta nu vilja påstå, att
människovärdets och humanitetens aktier skulle
kunna glädja sig åt stigande kurser", säger
Aulén. Må så vara -— men är detta någon
anledning för teologerna att spekulera i baisse?
Den som bidrar att låta människovärdets och
humanitetens aktier sjunka, ger därmed, låt
vara oavsiktligt, sin tribut åt våldstendenserna
och brutaliseringen i tiden. Det går en direkt
linje från Machiavelli till Mussolini, och
machiavellismen är just byggd på vad Aulén
kallar "nykter realism" men vad en humanist
skulle kalla svartmålning av människan. Och
konsekvenserna ha icke varit gynnsamma. Kom
ihåg att människorna bli desto sämre, ju
sämre man tror dem vara, det var Goethes
ständiga erinran. Kanske det varit bättre ställt
i världen, om man haft modet att också i den
se ett stycke "nykter realism" ^
Bortsett från detta kan kanske satsen att
humanitetens och människovärdets aktier äro
i sjunkande i nutiden trots allt förtjäna att
något närmare skärskådas. Man får icke helt
låta sig förblindas av de bullrande
våldstendenserna. Brutaliteten i äldre tider var kanske
icke så genomtänkt och framför allt icke så
högröstad, men var den mindre? Hur
behandlade en företagare sina arbetare i
industrialismens barndom? Helt visst på ett sätt som icke
blott arbetarna själva utan även den allmänna
opinionen i våra dagar skulle kraftigt reagera
emot. Skulle man, såsom skedde i Sverige vid
Sundsvallsstrejken 1879, numera kunna skicka
kanonbåtar och militär mot fredligt strejkande
arbetare? Eller låt oss tänka på
slavtransporterna från Afrika till Amerika eller på
kolonialmakternas exploatering av de färgade
folken i äldre tider eller den ryska tsarismens
knutpiskeregemente. Vad man kan förebrå
Mussolini är ju inte att han går mera
bestialiskt till väga än äldre kolonisatörer utan att
han vidhåller deras metoder. — Man bör
kanske tänka sig för en stund innan man alltför
oreserverat underskriver satsen, att
människovärdets aktier äro i sjunkande. Att det före-
313
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
