Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Hagar Olsson: Toivo Pekkanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOIVO PEKKANEN
När Toivo Pekkanen — arbetare vid en
maskin verkstad i Kotka — gav ut sin första
bok, novellsamlingen "Rautaiset kädet"
(Händer av järn), kunde kritiken konstatera att
den unga finska prosan hade fått ett betydande
tillskott och att en ny arbetartyp hade gjort
sitt inträde i den finska litteraturen — den
moderna intellektuella arbetaren, bäraren av
en ursprunglig oförbrukad livskraft och
arvtagaren till en förädlad kultur. Man kunde
kanske också ha konstaterat att Jack Londons
inflytande på arbetarintelligensen alltjämt var
oförminskat. Med de följande
novellsamlingarna, "Satarna ja meri" (Hamnen och
havet) och "Kuolemattomat" (De odödliga),
befäste den unge arbetaren sin ställning som
konstnär och litterär personlighet. Med dessa
verk hade han inte blott gjort sig ett namn,
utan också fäst de litterärt initierades
uppmärksamhet vid ett av den moderna tidens mest
brännande problem: utbyggandet av klyftan
mellan arbetarklassen och intelligensen.
Sitt litterära genombrott upplevde Toivo
Pekkanen på hösten 1932, då han gav ut
sin roman "Tehtaan varjossa" (I fabrikens
skugga). Boken hade stor framgång hos såväl
publik som kritik och det blev med ett slag
klart att Toivo Pekkanen var framtidens man
i den finska prosalitteraturen. Man kunde
kanske ha anmärkt på en viss enformighet och
valhänthet i kompositionen, men det var
omöjligt att taga miste på äktheten av den
begåvning som här gjorde sig gällande. Sådan kraft
och ursprunglighet i tillägnelsen av det
mänskliga livsinnehållet var man inte bortskämd
med, ännu mindre med en sådan kultur, en
sådan djup själslig nobless i behandlingen
och värdesättningen av ett kärvt och bittert
livsmaterial. Efter denna bok har Pekkanen
publicerat den utomordentligt väl balanserade
men kanske något torra psykologiska romanen
"Kauppiaiden lapset" (Köpmännens barn),
som i fråga om teknisk behärskning måste
betecknas som hans mästarprov, dramat
"Sisa-rukset" (Syskonen) och den här översatta
novellen "Ihmisten kevät" ("Människornas vår").
Nyligen gavs på den finska nationalscenen
i Helsingfors hans "pessimistiska komedi"
"Takaisin Australiaan" (Tillbaka till
Australien).
Toivo Pekkanen är född den 10 september
1902 i Kotka. Samma år genombrottsromanen
"I fabrikens skugga" kom ut fyllde han alltså
trettio år. Han hade då genomgått de
"universitet" — för att tala med Gorkij — som
livet erbjuder intelligensen inom det sociala
skikt som kallas proletariatet. I detta fall
folkskolan och det hårda jobbet i hamnar och
metallverkstäder. Författaren började förtjäna
sitt bröd redan vid tolv års ålder. Han
specialiserade sig småningom på metallarbete
och arbetade som smed ännu länge efter det
han blivit känd som författare. Det var
närmast hans försvagade hälsa som för några år
sedan tvingade honom att avstå från
kroppsarbetet och helt ägna sig åt
författarverksamhet.
I berättelsen "Människornas vår"
framträder det mänskliga livets storhet som en enkel,
from, uråldrig skönhet. Det är en fattig kär-
327
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
