Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Ny lyrik - Vårbilder - Ivar Johansson: Jorderiket är likt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NY LYRIK
Vid vägkant vemodsgran lyfter
kottar som rassla gyllne:
nu säljer jag mina sorgsna kläppar
av guld för en klang av silver.
Kring telefontråd griper en klo,
en fågel sitter där uppe.
Han spelar — men inne i järnet
är ord och inga visor.
En blå kontur över jorden
och solen en herde bland molnen
välsignar dem alla — men glänser
förgäves på järnkalla tråden.
IVAR JOHANSSON
Jorderiket är likt...
Och han talade till dem i liknelser
på det att de bättre skulle förstå .. .
Jag gick ut att plöja jorden, där jag skulle utså säden,
trötta gingo mina fötter över markens svarta teg,
och då såg jag honom komma över sluttningen bland träden,
med en gång, så lätt som vindens, ja, som glädjebringarns steg.
Där det unga cederträdet sina blåa skuggor breder,
kom hans hälsning till mitt öra såsom stora vattens brus:
Se, i dag en bröllopsmåltid konungen sin son bereder,
tag din hand från plogen, följ mig, du skall gästa i hans hus.
Och min mun blev full av sånger och min fröjd stod hög och mogen,
och min själ blev söt av honung, som det unga vinet är,
och jag lyfte upp mitt öga och fick se att fikonskogen
hade börjat knoppas redan och att sommaren var när.
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
