Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Recensioner - Johannes Edfelt: En symbolisk roman - Margit Abenius: Kvinnan bör givetvis arbeta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
med större inspiration och kraft än
skildringen av det vaknande ryska folkets
kollektiva kamp för att skapa förutsättningarna för
socialismen, och detta är en utan tvivel
riktig anmärkning. De partier, som handla
om’den gamle elake Skudrin och om de båda
fördärvade antikvitetshandlarna, som resa i
mahognymöbler, om de övergivna fröknarna,
som förr hade pension för bättre mans döttrar,
om klockringningen och det förflutnas
spök-stämning i den åldriga lilla staden stå utan
tvekan rent konstnärligt sett högst. Men det
är i själva verket helt naturligt. Dessa stycken
tillhöra nämligen den ursprungliga kärnan
i Pilnjaks roman, dammbygget och de
kommunistiska ingenjörerna ha arbetats till senare,
för att författarens verk skulle svara mot
de krav på litteraturen, som myndigheterna
gjorde gällande under femårsplanens första
skede.
Romantikern Pilnjak tycks ha haft svårt att
uppbringa någon större entusiasm för
femårsplanen. Liksom Osjogov och hans band, dessa
halvgalna trashankar, som leva kvar i
revolutionstiden och inte förmått anpassa sig under
fredliga förhållanden, söker han sig alltjämt
i sin fantasi tillbaka till inbördeskrigets
heroiska tid, och det är därifrån hans litterära
teknik, symbolismen, härstammar. På ett ställe
kan detta — det har av kritiken tidigare
framhållits — direkt beläggas. Det är i
beskrivningen av fabrikskvinnornas och
arbeterskor-nas demonstration genom staden. Där de
komma gråa, utan strumpor, brunbrända,
kraftiga i led efter led får författaren en
vision av att det är det uråldriga ryska folket
som återvänt: det är skyterna han ser. På
samma sätt såg den visionäre symbolisten
Alexander Blok, som skrev dikten "Skyterna",
den ryska revolutionen. Men detta sätt att se
svarar inte längre mot den samhälleliga
situationen i det stora landet i öster. Därför har
Pilnjaks roman, ehuru den onekligen rent
artistiskt sett är synnerligen intressant,
mottagits ganska kallt av den ryska kritiken: den
hör in i västerländsk romantradition, menar
man. Om detta är en förtjänst eller en brist,
överlåtes åt läsarna att avgöra.
Johannes Edfelt
Kvinnan bör givetvis
arbeta
OLGA KNOPF: Kvinnor på egen hand.
Natur och Kultur. 5: 75.
RICHARD ALDINGTON: Kvinnor måste
arbeta. Översättning av Elsa af Trolle.
Bonniers. 5: 75.
HALLDÖR LAXNESS: Salka Valka.
Översättning av Knut Stubbendorff.
Bonniers. 7: 50.
Rivalitet mellan manlig och kvinnlig
duktighet inom äktenskapet har alltid förefallit mig
som ett strålande farsmotiv. Hur kan man
finna det annat än upplivande att ens högt
älskade partner visar sig mer begåvad än man
själv, och hur kan man betrakta personen med
bibehållet allvar, när personen visar sig
bedrövad, så fort man själv ger prov på sin
överlägsna begåvning? Doktor Olga Knopf
berättar i sin sista bok, "Kvinnor på egen
hand", om två författare, gifta med
varandra. För var gång författaren gav ut en bok
insjuknade författarinnan i akut depression.
"Jag skrattar så sardoniskt och hånar. Håhå!"
Men exemplet därefter berättar att en
läroverkslärare mördade sin hustru, därför att
hon var framgångsrikare i yrket än han;
därmed stiger man från lustspelssfären in i de
vilda djurens lustgård.
Dessa exempel på tävlan i äktenskapet är
endast extrema ytterlighetsfall inom det ämne
som författarinnan har förelagt sig. Hon
undersöker, sociologiskt och
individualpsyko-logiskt, den ogifta kvinnans ställning just nu,
i det moderna samhället, men boken ger mer
än så; den är ytterst mångsidig och, förefaller
det, vidare i sin syn än "Konsten att vara
kvinna", i det författarinnan här tillmäter även
särartade livsformer ett existensberättigande.
Dock, djuphavsfiskens ensamma bottenliv och
pelarhelgonets lika aparta som obekväma
ökentillvaro är ej författarinnans studieobjekt.
Hon sysslar med det genomsnittliga. I kapitel
om giftermålsutsikter, kvinnan och hennes
manliga vänner, kvinnan och hennes kvinnliga
vänner, yrkesval, yrke och äktenskap, ruckar
doktor Knopf på många tyngande fördomar
och undersöker grundligt de skiftande orsaker
394
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
