Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
RECENSIONER
inre lidande, ur vilket föreliggande bok
tydligen är ett försök till frigörelse.
Ingenting är lättare än att fastslå bokens
brister. Författarinnans stil är andfådd, ofta
oklar, fylld av upprepningar, halvutförda
uppslag och på måfå gripna, ofta osäkra
uttryck. Dispositionen är oklar, och när ett
kapitel slutar, har man det intrycket att
författarinnan just nu ej orkar längre men eljest
gärna kunde fortsätta tio sidor till. Ej heller
har hon ofta tänkt problemen till slut: när
hon plötsligt finner sig i närheten av någon
a priori bannlyst åskådning, sätter hon
händerna för ögonen och flyr förskräckt undan.
Rent litterärt sett kan därför ingen med bästa
vilja i världen sätta något högre betyg på fru
Gillners bok.
Men mot alla dessa fel och brister kan man
sätta en förtjänst — en enda, men en stor
och vägande. Boken är absolut ärlig: den är
ett allvarligt menat och ur samvetsnöd
framsprunget försök att komma till rätta med den
moderna världens kris. Författarinnan hör
icke till dem som ge sig till ro med
schabloner. Hon är ingen opportunitetspolitiker
och flyr visserligen från antidemokratiska
läror men icke från obehagliga verkligheter.
Mitt i ali oklarheten överraskar hon stundom
med en slående formulering, en skarpsynt
iakttagelse och ett gripande ord. Detta gör
boken i högsta grad läsvärd. Den är en
otymplig men äkta produkt. Rütger Essén
Konstböcker
GUSTAF ENGWALL: Karl Isakson.
CARL PALME: Sigrid Hjertén.
I serien Bonniers Konstböcker.
2: 25 per volym.
Samtidigt med de utställningar av Karl
Isaksons och Sigrid Hjerténs konst, som ägt
rum i Stockholm, utkommo ovanstående nya
volymer i serien Bonniers Konstböcker. Det
är två av modern svensk konsts största
begåvningar, som därmed göras kända även för
dem som inte haft tillfälle att se
utställningarna. Båda äro i främsta rummet
kolorister, men medan Isakson outtröttligt
strävade att bygga upp sina färgplan, tills den
slutliga, för hans känsliga ögon
tillfredsställande balansen uppnåtts, söker Sigrid Hjertén
i sina dukar fånga den första spontana
färgupplevelsen, själva konceptionsögonblickets
plötsliga vision. I Isaksons kompositioner
ligga färgytorna som byggklossar, av vilka
ingen kan rubbas utan att hela byggnaden
rasar. Sigrid Hjerténs målningar äro av en
overkligare materia, färgen flammar upp i
häftiga sken, piskar som en storm, faller som
ett milt regn eller skimrar som juveler och
dräkter i en orientalisk saga. Det är två
nervmänniskor, som avreagerat sin nervspänning
på fullkomligt väsensskilt sätt, den ene genom
intensiv koncentration, den andra genom fritt
och obehärskat utlopp.
Böckerna om de båda konstnärerna äro
varandra mycket olika. Gustaf Engwalls studis
över Isakson är en resumé av arbetet på en
akademisk avhandling. Den iir följaktligen
ytterst vederhäftig och väl disponerad utan
att därför löpa risken att ens från
konstnärshåll stämplas med speglosan "doktoral". Carl
Palmes framställning av Sigrid Hjerténs
konstnärskap kan däremot knappast undandraga
sig en anmärkning från det akademiska lägret
för misslyckad genialitet och utmanande
yrkesjargong. Den breda konstpubliken, till vilken
denna serie i första rummet vänder sig, skulle
säkert ha föredragit, att en del av de lyriska
citaten och utbrotten ersatts av faktiska
uppgifter och nyktra beskrivningar.
I fråga om papper och tryck stå dessa
volymer högre än seriens tidigare nummer.
Varför bildtexterna till de liggande bilderna
i Isaksonboken placerats stående förstår man
dock inte. Georg Svensson
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
