Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni-augusti 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
I denna utpräglade och särpräglade miljö
har han gjort de flesta av de iakttagelser han
nu ordnat och sovrat och framlagt i en rad
artiklar, som utmärka sig för en mindre
vanlig intellektuell klarhet och reda, intuitiv
förståelse, humor och finkänslighet. En man som
har mycket att säga och som verkligen kan
säga det på ett sådant sätt, att man inte lyfter
ögonen från boken förrän den är slut.
Vad han särskilt tar fasta på är det strängt
aristokratiska, som den gamla bondekulturen
har gemensamt med ali primitiv kultur. Det
stränga regeltvång, som är frukten av
mång-tusenårig tradition. Här drar han givande
paralleller dels med 1700-talets franska
hovliv, dels med de så kallade naturfolkens
etikettbundna tillvaro. Han förklarar kvinnans
maktställning i bondesamhället och barnens
till synes bristfälliga uppfostran, som
visserligen vårdslösas av föräldrarna, men i
gengäld sköts så mycket effektivare av naturen,
det vill säga av fattigdomen och arbetstvånget.
Det är ogörligt att i en kort anmälan
redogöra för allt som ryms inom dessa utmärkta
kapitel — de rekommenderas till läsning. För
övrigt innehåller boken artiklar om
midsom-marfirandet på Aavasaksa, om den finska
bastun, om renslakt i Sadio, och slutligen är
införd en nekrolog över Sigurd Dahlbäck,
advokaten, författaren, Norrbottenskännaren,
till vilken Borelius erkänner sig stå i stor
skuld. Dahlbäcks omfattande undersökningar
av det gammaldags bondelivet — vad han
kallade Fornskandinavien — är tyvärr ännu
outgivna. Man kan kanske hoppas att Borelius
får möjlighet att ge ut dem. Sven Barthel
Dostojevski
JOHANNES EDFELT: Dostojevski. En
kommentar till hans diktning.
Studentföreningen Verdandis småskrifter
n:r 382. Bonniers.
—:85.
Ingenting är torreferat i Johannes Edfelts
studie över Dostojevski. Det är en starkt
personlig kommentar, skriven med levande
sympati och förstånd; från början till slut
genomströmmas den av själ och musik och
man följer gripen utvecklingen i ett
diktaröde, som är komponerat som "ett
skräckdrama, en stor, gåtfull roman".
Konstitution, upplevelser, problematik och konstnärlig
gestaltning har hos Dostojevski det djupa
samband med varandra som man bara finner
hos de stora, de genuint skapande. Författaren
koncentrerar sig utmärkt på det väsentliga,
och det väsentliga är hos Dostojevski alltid
oerhört, skakande, fantastiskt. Avgörande
livsmoment för diktaren blir samvaron redan i
barndomen med de livegna och med
samhällets eländigaste och sjukaste individer,
mordet på fadern och framför allt dödsdomen
— då diktaren, iförd dödsskjortan, benådas
i sista ögonblicket — fängelsetiden i Sibirien
bland kriminella element, hans första hustrus
hysteriska bekännelse av sin otrohet och till
sist de gränslösa umbäranden, under vilka
Dostojevskis största verk skapades. Men
framför allt följer författaren idéernas utveckling
hos en motsatsfylld ande, vars högspänning
är oerhörd. Man får en inblick i
gestalt-skapandets psykologi. I sina visioner och
gestalter löper Dostojevski linan ut i olika
riktningar: furst Mysjkin är hans ödmjuka,
lidande och mystikfyllda slaviska idealjag. En
klyfta existerar tidigt mellan Dostojevskis
radikala, revolutionära kristendom — med
kravet på universellt broderskap -—- och hans
hängivenhet för det tsaristiska despotväldet.
Den blir för diktaren mer och mer kvalfullt
uppenbar. Någon enstaka gång försonas
motsatserna. Författaren angriper här och var
— med personlig accent — Dostojevskis
problematik från nutidens ståndpunkt; detta gör
att särskilt idéutvecklingen hos den ryske
diktaren framstår levande. Margit Abenius
Patriarkatets
sjukdomssymtom
MARGARET BONNEVIE: Familjekrisen.
Aschehoug & Co. Oslo 1935.
Familjekrisen — så länge ett faktum —
har äntligen blivit uppmärksammad i vidare
kretsar -— väl främst tack vare det lättfattliga
åskådningsmaterial de minskade årsklasserna
494
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
