Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - Sigfrid Siwertz: Två dikter - Maj och hösten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DIKTER
där häggar blomma mitt bland mogna bär,
och du är klädd i vitt och mycket ung
och säger sakta, att du har mig kär.
Med lätta lemmar, blick av ömhet tung
tar du min hand och för den till ditt bröst,
så jag skall känna vårens hjärta slå . . .
Men då blir fältens dager plötsligt grå
och i mitt öra viskar hest en röst:
"Du drömmer, gamle vän, det är ju höst,
och denna allvarsblick, som ger dig allt,
är något som du minns från någon vår
i dina fjärran, döda ungdomsår."
Allt har förbytts, förbränd och kal
är drömmens nejd och full av ödsligt brus.
Bestormad av en bitter saknads kval
spritter jag upp — och fångar dagens ljus.
Å, denna vita lättnad, denna ström
av glans och värma i mitt bröst!
Här är hon ju, den unga i min dröm,
livs levande, till outsäglig tröst!
Sömnrosig och med stilla andedräkt
hon slumrar vid min sida tryggt och täckt,
och som en blyg karit, en duvomild
skyddssökerska på någon klassisk bild
har barnsligt tillitsfullt hon sträckt
sin högra hand emot min kind.
Men ännu halvt ifrån min kärlek skild
och ännu skrämd av drömmens ödesvind
tar jag din hand och gråter över den.
Du slumrerska, mitt hjärtas enda vän,
din ungdom är en salig verklighet —
o, att min ålder vore blott en dröm!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
