Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Oktober 1936 - Sven Stolpe: Frank Buchman. En porträttskiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRANK BUCHMAN
terna avtecknar sig de fanatiska dragen av
hänsynslösa handlingsmänniskor, som
obekymrat trampar ned kultur, moral och andlig
odling. Men var finns den religiösa
handlingsmänniskan, som kunde hejda det vilda
tumultet? Hon finns varken i den spanske
filosofens bok eller i hans land.
Frank Buchman är en man, som förmår
bemästra verklighetens tröga massa utan att
vara "ögonblickets man", utan att bedöma
verkligheten uteslutande som material för en
gigantiskt uppförstorad individuell
handlingslusta. På ett möte i Oxford berättade en
irländsk dam om en liten pojke, som på
egen hand sökt Guds ledning och
tillsammans med några kamrater lyckats
revolutionera sin klass och sin miljö. Frank
Buch-mans enda kommentar löd: "lf they started
like that in Geneva — what should happen?
A little boy should lead them .. ." Han menar
det bokstavligt. Är det naivt? Må man då
minnas Jeanne d’Arc, som Frank Buchman
ofta återkommer till. Må man minnas Kristus,
Paulus och den första kristendomen. Och må
man minnas, att Oxfordrörelsens första namn
var "a first century christian fellowship".
5.
Mitt starkaste intryck av Frank Buchman
är detta.
Det var före det stora mötet i Albert Hall
i London den 14 juli 1936, då sju—åttatusen
människor utan reklam samlades för att åhöra
Oxfordrörelsens stora demonstration, medan
enligt uppgift upp emot adertontusen personer
fick vända utan att komma in. Tio minuter
före mötets öppnande kom jag att stå i Albert
Halls lilla pressrum. Frank Buchman var
också där, samtalande med en mycket gammal
frälsningsofficer, som sakta sade till honom:
— Gud välsigne dig, unge man! Du är
Europas bästa hopp!
Jag skall icke glömma den bön för sitt
möte och för sitt verk, som Frank Buchman
då med hög, nästan skallande stämma
framsade i det lilla pressrummet, medan
korridorerna vimlade av representanter från ett
trettiotal nationer, som några minuter senare
skulle avlägga sina vittnesbörd om ett nytt
liv inför den otåligt väntande publiken. Den
tyske filosofen fick en gång se Napoleon och
berättade, att han tyckt sig se världsanden till
häst. Jag fick se någonting annat och mera —
Guds helige ande, helt fyllande en människa.
617
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
