- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
666

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Sven Barthel: Indiansommar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVEN BARTHEL

och tassar stigen uppåt. Det lyser ur ett fönster
i stugan, och lampskenet reflekteras svagt på
äppelträdets våta blad. Det luktar ingenting,
regnet har ingen lukt, och när regnet slutar,
kommer det bara att lukta våt torv.

Badrocken är luddig och skön. Jag fryser,
det stramar i kinderna och vattnet rinner ur
håret ned på halsen.

Sällskapet har rest in till staden, luckorna
är skruvade för fönstren, dörren är låst och
jag ger mig av Det regnar inte, men himlen
är skyig och det blåser svalt. Det drar ett
fräsande sus genom skogen, som när sjön
bryter längs en långgrund strand. Och ur
skogen luktar våt torv.

Stugan försvinner bakom udden, udden
försvinner bakom andra uddar. Ingenstans syns
någon fågel, gräset står urblekt i stränderna,
klippor och tallstammar är blanka. Vattnet
plaskar kring båten. Det luktar våt sjö.

Seglet är alldeles rent, men det lyser inte
vitt som det skulle göra i sol. Skotet är
smutsigt, det har blivit så mycket tummat och
trampat under sommaren. Den ena dörren står
och slår i krängningarna, haspen är avbruten
och inte utbytt. Det borde ha blivit gjort. Men
däcket är slätt och blänkande, fernissan är av
god kvalitet.

En ensam grå mås dyker upp emellanåt och
följer mig ett stycke. Jag undrar om det är
samma mås, han ser likadan ut. Jag lägger
mig i lä av ett skär och lagar mat, men jag
går inte i land någonstans. Jag vill undan för
hösten, jag vill till Sillö så fort som möjligt.
Om inte för annat, så därför att j ag har grej or
kvar där som måste hämtas.

Men jag hinner inte dit i dag, det blir allt
skralare med vinden.

*



Det stillnar alldeles ut i kvällningen och
kommer tjocka från sjön. Jag hinner
egentligen inte se varifrån den kommer, men skär
efter skär är plötsligt insvept, bortsuddat. Inåt
mörknar skogen, och ur skogen kryper dunklet
ut över vattnet. Jag får ta ned och ro det sista
stycket. Ögonen är inte mycket att lita på, det
går på känsel. Och det är visserligen mycket
längesedan jag var här, men jag minns
ut-grundningarna och jag behöver bara ana
landkonturen för att veta när jag ska ta in. Jag vet
att viken öppnar sig för mig och jag blir inte
förvånad när berget dyker fram. Jag förtöjer
och går i land.

Här var badstället, och på andra sidan
udden bodde vi en sommar när jag var femton
år. Jag följer samma stig som då och stannar
där skogen öppnar sig. Ute till sjöss, utanför
Sandhamn, hör jag ljudbojen råma dovt, men
annars är det alldeles tyst, dödstyst, det är
tjocka. Jo, ett enda ljud hör jag, med
minutlånga intervaller. Det är alldeles i närheten,
och det låter som när en vattendroppe faller
i en tom plåtbunke. Som om nattens fuktighet
en gång i minuten sublimerades i en tung
droppe.

Jag trevar mig försiktigt framåt till att börj a
med, men snart går jäg säkrare. Det är
aderton år sedan jag gick här, men ingenting tycks
vara förändrat, fötterna känner igen sig. Jag
hör vattnet sakta prassla i stranden, när jag
kommer nedåt sjöboden, och jag hejdar mig
precis i rätta ögonblicket för att inte törnå
emot skötbrädan. När jag sträcker ut handen,
känner jag att den finns där. Den är våt.

Nu följer jag den andra stigen upp från
sjön och genom grinden. Den måste man
fortfarande lyfta litet när man öppnar, och det
blir jag glad åt. Mellan äppelträden brukade
alltid ett klädstreck vara spänt. Där hukar jag
mig och famlar med armen i luften, men det
är tomt. Så smyger jag ända fram till huset.
Det är ljus i ett fönster. Gardinen är ned-

666

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0678.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free