- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 /
669

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Sven Barthel: Indiansommar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

INDIANSOMMAR

hjälte, och bara gick runt och lugna
passagerarna så gott han kunde, fast många var som
tokiga. Vi hade ärter i akterrummet, och
säckarna sprack av vattnet och vi fick ärter
i pumparna och så var det stopp. Och vattnet
steg i maskinrummet och släckte fyren. Vi
var alldeles redlösa och i soloppgången gick
vi på vid Kråkskär, eller hette det Kråkön,
jag minns inte. Det var utanför Hudiksvall
i alla fall.

Vi hade ju lotsflaggen oppe och i sextiden
på morron kom lotsbåten ut och tog i land
passagerarna. En av lotsarna stanna ombord,
mens vi vänta på bärgningsångarn. Han gick
opp och hälsa på kapten och gjorde sej
underrättad om hur det var, och sen gick han
omkring och titta. Inte ett ord sa han till nån,
bara gick och titta. I aktersalongen stod vattnet
opp under durken och där fanns ett piano. Så
fort lotsen kom in, gick han rätt fram till
pianot och satt sej ner och slog opp locket
och börja spela och sjunga den där visan:

Pä min ensliga ü står en tvinande tall
uti stormar och bränningars brtis ...

Jag tyckte det var konstigt, för trött var jag
ju, och båten hade slagsida och pianot stog
på lut, och där satt han och gapa så mycket
han fick ur halsen. Spela kunde han och sjöng
nog vackert med, men jag tyckte att han inte
var riktigt klok. Den där visan glömmer jag
aldrig.

Sen kom "Neptun" och släpa oss till
Finnboda slip, det tog två dar . ..

Så fort motordunket är borta, blir det tyst.
Så tyst att det susar eller nynnar för öronen
som i förtunnad luft. Jag går omkring och
känner mig litet öm i kroppen, kanske efter
ruskvädret i går, kanske bara därför att jag
har sovit så länge. Det känns som otn jag inte

kunde skaka av mig sömnen, som om jag inte
förmådde bli riktigt klarvaken. Hur jag än
går och kisar mot solen och pratar för mig
själv, lyckas jag inte riktigt övervinna den
känslan. Det är så ovant, det är så
märkvärdigt med den här sommaren mitt i hösten.

Inte visste jag heller att det är månljus
nu. Det är längesedan himlen var blottad.
Månen är halv. Jag ser henne sned och
vind genom fönstret. Och stjärnorna brinner
lidelsevita. Alarnas löv blänker som anlupen
metall. Träden står trollbundna, förstelnade.
Men kring stenarna i stranden dansar
månglittret, irrande, oroligt.

Båten ligger för svaj i viken, jag har inget
behov av den. Jag har burit i land alla grejor,
jag blir kvar här.

Månen växer tydligt från natt till natt, men
dagarna är alltid samma dag, evigt upprepad.
Det är sagan om Arkadien, där himlen
alltid är blå. Indiansommarens under, plötsligt
uppenbarat innan hösten går vidare. Naturen
håller andan, inte ett löv faller.

Morgonen är daggig och sval, så sval att den
känns frostig. Solen kommer förberedd av sin
rodnad, men ändå plötsligt som ett blänk
från en fyr. Sedan är den hela dagen ett
milt sken. Den gassar inte, bränner inte, den
skiner, flödar smeksamt över ön.

Är jag vaken i gryningen, går jag ut på
berget ett slag. Ljungen rodnar vackrast
genom daggen, genom de tusen små skimrande
spindelvävarna, innan solen hinner upp över
skogen, innan det börjar glittra. Ögat dricker
häftigt, det är den enda stund av dygnet jag
känner sekunderna gä.

Och jag kommer på mig med att känna
den där intensiva kramningen nånstans inne
i bröstet, som man i allmänhet tolkar som
ett begär efter att fasthålla nuet, fixera ögon-

669

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1936/0681.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free