Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Ludvig Nordström: Behöva vi nationalism i svensk litteratur?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LUDVIG NORDSTRÖM
som bara ligger och väntar på sina upptäckare
som Sverge.
Jag skall ge bara några exempel. Jag har
uppehållit mig vid den förvandling av Sverge,
som bestått i dess övergång från en
militärnation till en industrination. Vad har det
inneburit och hur har det skett? Först och främst
genom framväxandet av hela den stora
trävaru-och pappersmasseindustrien, genom
utnyttjandet av våra älvars krafttillgångar, genom vår
järnhanterings renässans, genom
uppbyggandet av en egen transocean handelsflotta, vilket
alltsammans betytt en ombyggnad av hela
landet, ur kommunikationssynpunkt,
befolkningens sammandragande i allt större städer
och samhällen, och vad har så skett i
samband med allt detta på det andliga, det
psykiska området? De genom hela
adertonhundratalet och genom det till dato förflutna
nittonhundratalet framrullande stora
folkrörelserna: de religiösa rörelserna,
nykterhetsrörelsen, liberalismen, socialismen, kooperationen,
sporten etc.
Vad är då i allt detta att finna? För
litteraturen. Jo, förvandlingen av hela
folkpsyken från instängd, butter, enslig
individualism till gemenskapskänsla växande till
alltmer vittomfattande nationell enhetskänsla.
Detta är ett andligt likaväl som materiellt
uppbyggnadsverk av stora dimensioner. Men
om allt detta: icke ett ord i litteraturen! Fast
mer fängslande dramatiska och episka motiv
icke gärna kunna tänkas.
Tänk på en annan sak! Ännu för några år
sen bestod Sverge faktiskt för
genomsnittssvensken av bara Götaland och Svealand, det
vill säga en tredjedel cirka av landets
ytinnehåll. Norrland, de övriga två tredjedelarna,
fanns icke. Nu har Norrland trätt fram, med
sin industri, med sina kraftstationer, med sin
malm, med sitt guld som en glänsande del av
Sverge. Sverge har, kort sagt, först i våra
dagar, efter ett halvt årtusendes existens som
nationalstat, börjat upptäcka sig själv.
Vi uppleva med andra ord den stund i vårt
lands historia, vilken för kommande
generationer med ali säkerhet skall framstå som en
strålande saga, då Sverge äntligen vaknade
upp och slöt sig samman till en enda
ekonomisk och nationell enhet.
Därmed är också förutsättningen för en
nationell enhetssyn för handen, och därför är
det jag säger, att uppgiften nu måste bli att,
med litteraturen i täten, göra denna enhetssyn
till själva själen i det nationella arbetet och
därmed skapa det nationella
verklighetsmedvetande, som i världens nuvarande
övergångsläge för varje land är den viktigaste uppgiften
av alla.
IX.
Då kommer den sista frågan: vilka skola
kunna lösa denna stora och svåra men
samtidigt tacksamma uppgift? Det är en fråga,
som ger anledning till kanhända speciellt för
intelligensen i landet icke så alldeles angenäma
reflexioner.
Man hör nämligen ofta sägas, att vem som
helst i våra dagar kan skriva en bok och att
på denna grund de bästa huvudena med förakt
vända litteraturen ryggen. Något ligger det väl
i denna förklaring, men jag skulle dock vilja
tro, att den verkliga orsaken snarare är en helt
annan.
De bästa huvudena ha under den stora inre
och yttre expansion, som utmärkt Sverges
historia under detta sekel, absorberats av det
praktiska livet. Nittonhundratalets verkliga
skalder och poeter i vårt land ha varit dess
ingenjörer, dess bank-, industri- och
affärschefer, dess administratörer, liksom
storhetstidens verkliga skalder och poeter voro dess
lärde.
Det praktiska livet har haft denna förmåga
att dra till sig de bästa intelligenserna icke
680
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
