Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Sven Stolpe: Unga nazistdiktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
menschlicher Kultur geschaffen haben". Det
är som synes ett aprioristiskt påstående, som
följaktligen icke kan diskuteras. I själva verket
har antiintellektualismen i Tyskland trängt så
långt in, att man inte ens bland lysande
intelligenser möter normalt sinne för fakta, för
vetenskapligt fastslagna sanningar. Man utgår
från vissa föreställningar, "myter", vilka
legitimeras i och med att de förmår förvandla
den politiska verkligheten och skapa
folkomspännande suggestioner. Dessa suggestioner
kallar man "folkvilja", "nationellt
grundläggande, orubbliga principer", "produktiva
sanningar" etc., och med deras hjälp utdömer
man sedan alla de kulturföreteelser eller
politiska motståndare, som icke passar in i den
egna intressesfären. Tankeschemat är detta:
Hitler har uppfunnit en genial metod att
med politiska myter suggerera fram en
folkvilja. Denna folkvilja skapar genom att
likvidera alla motståndare en folkgemenskap. En
stor diktare kan icke ställa sig utanför
folkgemenskapen. Thomas Mann har ställt sig
utanför folkgemenskapen. Thomas Mann är
därför inte bara en politisk förbrytare utan
också en dålig diktare. Vilket skulle bevisas.
I och med att man avvisar en sådan
åskådning, har man emellertid ingalunda utdömt
den nazistiska unga litteraturen. Låt oss icke
göra oss skyldiga till samma missgrepp som
det vi klandrar hos de nazistiska
intellektuella: att kalla de skribenter vilkas
åskådning vi utdömer för dåliga diktare. Däremot
bör man icke ställa alltför stora
förhoppningar till de diktare som diktar ur
opposition. Ty dels är varje opposition praktiskt
omöjlig i Tyskland, dels förefaller nazismens
suggestion — som sannolikt är
världshistoriens starkaste — att verkligen ha
genomträngt hela det tyska andliga samhället. Det
finns ingen anledning att förneka det faktum,
att Hitler skapat ett system, i vilket tysken
trivs. Slagord, kommandorop, ordning, reda,
militär disciplin — allt detta är för tyskarna
högre och kärare värden än frihet, förnuft och
rättfärdighet. Jag önskade under min tyska
resa finna något annat, men fakta talade sitt
eget språk: Hitlers myter har slagit rot,
suggestionen omspänner hela folket, som nu
verkligen av hela sitt hjärta vill, vad denne geniale
österrikare tvingat dem att vilja.
Huruvida stor dikt kan födas i ett sådant
samhälle, förefaller ovisst. Erinrar man sig
den skrämmande andelösheten i det nya
Italiens litteratur, grips man lätt av onda aningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
