Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Henning Kehler: Brev från Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING KEHLER
har utgivit. Den innehåller inte en enda dålig
eller misslyckad dikt och åtskilliga som klinga
som guld och hålla måttet inför den
noggrannaste prövning. Tom Kristensen är Danmarks
störste lyriker sedan Sophus Claussen lade
sina ögon samman. Och det är Sophus
Claussen och endast i ringa mån Johannes V.
Jensen som han brås på.
Tom Kristensens nya diktsamling innehåller
enstaka ypperliga tillfällighetsdikter. Först i
samlingen står äreminnet över Knud
Rasmussen, "Det er Knud, som er død", med
inledningsversen :
Var jeg en Rype i Dag, løfted jeg Vingen til Slag
fyldte jeg Lungen med Luft of fløj baade Nat og Dag
över et vinterligt Hav, som sortner bag hvidligt Skum,
gennem den mørke Decembers skyomtumlede Rum.
Sist i samlingen står den föga mindre sköna
dikten till fallskärmshopperskan Emilie
San-nom, som förolyckades under sitt farliga
arbete:
Billigt er Livet, Veninde.
Modet er ingenting værd.
Dagligt at trodse en pludselig Død
gav dig maaske det daglige Brød.
Modet er sjældent Veninde,
men det er ingenting værd.
Bland tillfällighetsdikterna bör också
nämnas den genommusikaliska dikten till
kompositören och violinvirtuosen Fini Henriques.
För resten är det svårt att välja mellan
dessa trettiofem dikter, ty den ena vill tränga
sig framför den andra. Den yppersta, både
därför att den är den mest personliga och för
att den som konst når upp till de stjärnor,
som man tillber utan att begära dem, är nog
"Den syngende Busk". I denna dikt tolkar
Tom Kristensen sin livsångest, men han
framhåller också vad den har givit honom och hans
verk, därför att han inte ljög bort den utan
ständigt vände tillbaka till den och erkände
den som den djupast tonande strängen i hans
själ, det som alltid gav hans sång den stora,
sköna tonen.
Det stod en Træk af Nat i den aabne Skov,
som snigende, kolde Dyr, der var ude paa Rov.
De gned mod min Ryg deres isnende, länge Pelse,
og ensom blandt Ulve tabte jeg Haabet om Frelse.
Dikten "Drømmen i Frederiksberg Have"
går i den stora danska stilen. Ewald och
Oehlenschläger! Geni för full orkester, men
med förwagnersk instrumentering. Ju äldre
Tom Kristensen blir, desto förnämare blir han.
Troligen slutar han i rokokon — hos Mozart.
I diktsamlingen kan man vidare finna några
exempel på de köpenhamnsdikter, topografiska
och proletära, med vilka han en gång slog
igenom. Men de äro vekare.
Och man kan ännu hitta en dikt, som direkt
visar hän mot det faktum, att även Tom
Kristensen en gång trodde, att världen skulle
frälsas av kommunismen och
Moskvainter-nationalen! Han trodde på rena, rama
allvaret, att han skulle gå under som lyriker,
om han inte blev politiker. Precis som han
en gång trodde, att han skulle gå under som
människa, om han inte blev nykterist. Nu slår
han båda dessa flugor i en smäll. Det sker
i dikten "Dobbelt", som skildrar vilket intryck
det gör på honom, att nazisterna ha strypt
en man, som han kände, i Moabitfängelset
i Berlin, och som slutar med, att en skara
larmande arbetare träder in på kaféet, där
han sitter och lider:
Men nu træder larmende Arbejdere ind,
og jeg tør bestille en 01 til
og se paa dig, min Elskede,
og leve mit Liv igen.
Efter hans dikter att döma har han icke
levat sitt liv förgäves.
702
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
