Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. November 1936 - Recensioner - Margit Abenius: Det är mycket ni måste läsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
kanske det finns författare som ligger till sig
(som astrakaner!).
Willa Cather är känd för sina musikaliska
intressen: i "Av allt ditt hjärta" berättar hon
om den unga Lucy Gayheart från småstaden,
som kommer till Chicago — de äldre
amerikanska författarnas förtrollande Chicago —
för att studera musik. Hon blir ackompanjatör
åt en kontinentalt känd sångare, en äldre man
av hög förfining och rik erfarenhet: "Om
man snuddade aldrig så litet vid hans liv var
det som att slå an en djupt tonande klocka;
man anade, kände allt som man inte kunde
höra", skriver författarinnan i en av sina
distinkta karakteristiker. Med en livfull
gra-tie, en impulsiv rytm berättas historien om
Lucys känsla för den äldre mannen; det är
en helhjärtad passion, som stegrar hennes
intelligens och livskänsla till den starkaste
mottaglighet för tillvarons rikedom och
andliga värden — kärleken blir kort, aldrig
uppfylld: mr Sebastian omkommer under
tragiska omständigheter och Lucy återvänder
till hembyn som ett skadskjutet djur. En
vinterkväll drunknar hon i snöstormen under
en vandring på isen. Och av Lucy Gayheart,
inkarnationen av allt ungt, impulsivt och
löftesrikt, återstår bara ett rörande minne.
Detta är innehållets distinkta kontur, liksom
en grekisk gravskrift inom sina få rader kan
bevara fläkten av ett livsöde:
Phrasikleia mitt namn, och jungfru jag evigt skall
kallas:
aldrig bröllopets dag blev mig av gudar beskärd.
Barndomsparadiset eller den gyllene åldern
utmålas i vår tid med samma ihärdighet som
under det slutande sjuttonhundratalet; det
måste bero på ett tvång, inte bara på flykt
från nuet; i varje fall kan man få lov att
göra det, tycker åtminstone jag, när man har
så mycket delikata och raffinerade
minnesbilder att strö ut på raderna som Eiluned
Lewis i sin debutbok "Dagg i gräset".
Paradiset ligger denna gång i Wales, där fyra
barn, först och främst poetämnet Lucy och
hennes mer prosaiska men som publik och
vibrerande resonansbotten idealiska äldre
syster, för en ohämmad tillvaro i lek och
skapande aktivitet. Ingen pretentiös barnpsyko-
logi tynger ner den drömlika, graciösa boken,
men författarinnan kastar ut en och annan
intelligent iakttagelse i förbifarten. "Dagg i
gräset" är inte bara en förtjusande
barnskildring, utan författarinnan ger oss sina egna
individuella "urbilder", som tycks ha tagit
färg och rytm av allt snabbt, livligt och
ljust i naturens och andens värld. Ty den
högintelligenta Lucy får ut något lika väl av
samvaron med djur och syskon i den
walesiska naturen som av en högstämd predikan
i lantkyrkan. Eiluned Lewis lär enligt
uppgift vara teaterkritiker i London. Hennes bok
— som är vackert översatt av Berit Spong —
skänker underhållning och förströelse av det
mest exklusiva slag. Margit Abenius
Se non è vero ...
INGEBORG BJÖRKLUND: Den blå lyktan.
Bonniers. 5: 50.
Med sin nya bok har Ingeborg Björklund
avlagt sitt mästerprov i kompositionslära. Den
fantasifulla, för att inte säga fantastiska
intrigen är flätad med en finurlig ackuratess,
som inte lämnar några glapprum. Berättelsen
flyter fram i väl avvägda etapper, och
spänningen stegras åtminstone i början av boken
i jämnt och lagom tempo. Sedan faller den
några grader igen utan att ta upp sig. Och det
är när författarinnan kommer in på sitt
psykologiska huvudtema: kan en kvinna samtidigt
älska två män? eller kanske snarare: kan en
kvinna älska en man, som hon hatar och
föraktar? Någon lösning på problemet har
författarinnan inte lämnat, och det beror, hur
underligt det än kan låta, på hennes egen
finurlighet. För att få intrigen att gå i lås på
lämpligt sidantal har hon måst lämna det
psykologiska problemet å sido. Av samma skäl
får läsaren heller aldrig besked om, huruvida
kvinnan i fråga blir lycklig med sin första
kärlek, när hon väl fått honom tillbaka.
Författarinnan antyder, att man mår bäst av att
bevara sina illusioner, och om man får dra
en rakt på sak gående slutsats, kommer den
kvinnliga huvudpersonen att bli ungefär lika
besvärlig och halvt om halvt otrogen mot sin
nya man som hon varit med den förra. Men
730
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
