794 (Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner - Georg Svensson: Ljuva ungdomstid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GEORG SVENSSON

äterskan. Maria och Olivia uppträda alltså
i ynglingens drömmar som representanter för
de två kvinnliga urtyperna, men i verkligheten
möter han slutligen kvinnan i betydligt
enklare gestalt, den magra, beskedliga
smedsjäntan Maja. Det är en rent tillfällig
förbindelse, underligt gripande i sin fulhet och
fattigdom, som av författaren fått framstå i ali sin
nakenhet. Ungdomserotiken är väl det fenomen
som av litteraturen oftast och grövst förfalskas.
Den som föredrar illusioner framför
verkligheten bör akta sig för Eyvind Johnsons roman.

Författaren betraktar Olof med stor
sympati, ja, ömhet, men han aktar sig noga för
att bli det minsta sentimental. I motsats till
Martinsons pojke vet Eyvind Johnsons inte att
det är synd om honom och författaren
respekterar hans kavathet och låter honom klara sig
utan ömkanden och indignerade protester. Han
blir bara dubbelt rörande på det sättet.
Humöret i boken är överhuvudtaget det allra bästa,
betydligt lättare än i de föregående delarna
i serien och uppburet av verklig humor. Ibland
blir han emellertid nästan väl lekfull och
hemfaller åt ett tomt jonglerande med orden.

Liksom i de två föregående böckerna finnes
i "Se dig inte om!" en Norrlandssaga, "Sagan
om Brasiliens land". Den berättas av en av
dessa rallar- och äventyrartyper, som göra
Norrland till Sveriges Vilda västern. Den
handlar om en huvudlös emigration till
Sydamerika, varvid de allra flesta ströko med
av febrar, ormbett och bakterier. Sagan är
berättad med en sådan humor och ett sådant
tyst, varligt deltagande att man inte vet om
man skall skratta eller gråta. Den är ett
mästarprov på Eyvind Johnsons
dubbelbottnade, demoniskt-gudomliga berättarkonst.

Även Fridegårds bok fortsätter (och
avslutar?) en cykel. Den är nummer tre i serien
om statarsonen Lars Hårds öden. I motsats till

Martinson och Eyvind Johnson låter Fridegård
sin Lars Hård själv föra ordet. Han gör det
med oerhörd känsla för den knappa frasen,
det fastnaglande uttrycket inen också för vilka
ord som passar i hans, en oduglings och fånges
mun. Lars Hård är cyniker och skonar inte
våra känslor på någon punkt. Hans läppar
vitna av den arbetslöses och utstöttes
förbittring, han formligen spottar ut orden mitt
i ansiktet på dem som ha det bättre. Allt han
kan göra för att förverka våra sympatier gör
han och till en del lyckas han i sitt uppsåt.
Han är ibland så uppenbart tarvlig, så gement
självmedveten i sin obotfärdighet att man är
färdig att slå igen bokpärmen mittför näsan
på honom. Men han är också fascinerande,
genom sin intelligens, sin iakttagelseförmåga,
sin fräcka kvickhet naturligtvis, men framför
allt genom sin sammansatthet. Han är en
känslomänniska som kommit "på feil klode"
och som garderar sig bakom sin cynism. Men
han är också en byronsk typ, en egocentrisk
självälskare. Befrielse erfar han endast i de
ögonblick då en stark, äkta känsla förmår bryta
sig upp från hans väsens grundvatten genom
alla hämningar och perverteringar. Det sker
en kväll när han är nära att ta livet av sig, det
sker när modern dör. I omedelbar närhet av
döden förlöses hans gamla ångest inför liv och
förgängelse, han når liksom igenom och ser
ett hinsides, som han inte kan förklara eller
ge namn. Han uppfattar inte längre sina
hittillsvarande olyckor som fördömd otur och
organiserad illvilja utan som den steniga men
enda vägen fram till sinneslugn och livsmod.

"Barmhärtighet" äger inte samma kraft som
de tidigare Lars Hård-böckerna och man stores
ibland — kanske därför att man börjar bli
van vid stilen — av en viss konstfärdighet
i berättandet. Men som helhet får inte Lars
Hård-trilogien förbigås av den som vill ta del
av 1930-talets väsentliga svenska litteratur.

794

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 15:55:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/blm/1936/0806.html

		Bonniers litterära magasin / Årgång V. 1936 / 794 (1932-1999) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|