Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
RUDOLF VÄRNLUND
om bin och trollsländor och mycket annat,
följer man honom intresserad och road. Det
finns stycken av stor poetisk skönhet,
kärleksfullt sedda detaljer återgivna med öm hand.
Man skulle önska att de gåves ut för sig och
sattes i händerna på skolbarnen som motvikt
till de intressedödande läroböckerna. Bokens
grundstämning är ljus och trivsam, och på
författarens goda och ärliga vilja kan man
inte tvivla. Thure Nyman
Roman av Värnlund
RUDOLF VÄRNLUND: Hedningarna som
icke hava lagen. Tiden. 7: 50.
I sina tidigare, mörkt upprörda romaner
röjde Värnlund ambitioner som ett slags
Dostojevski från Stockholms Söder; samtidigt
ägde han, i likhet med en tidigare generation
av arbetarförfattare, ett behov att omedelbart
uttrycka sina erfarenheter just i egenskap
av arbetare, som medveten representant för
arbetarklassen inom litteraturen, och fördju-
pade sig gärna i vittgående sociala och
filosofiska diskussioner. Så tillkom hos honom
intrycken från Freud och resulterade i
måhända bristfälligt genomförda men alis icke
ointressanta försök till symboliska inslag i
skildringarna. Hans bästa böcker ("Upproret",
"Förbrytare") utgör något av en ny genre
i svensk litteratur, men han förmådde inte föra
den till konstnärlig seger och övervinna det
konstruerade, det skuggspelsaktiga. Han
började ägna sig huvudsakligen åt dramatiskt
författarskap.
Värnlunds nya roman anknyter till hans
tidigare, bland annat genom åtskilliga
återkommande personnamn, och man läser den
närmast som en ny version av
proletärynglingens utvecklingshistoria i "Vandrare till
intet". Denna gång heter han Olle Nording
och växer upp i ett litet baracksamhälle ett
stycke utanför Hornstull. Modern är
tobaks-arbeterska, en sund och vänlig kvinna, som
pojken är starkt bunden vid. Han vill rå om
henne fullständigt, och när han spårar en
främmande oro, främmande intressen och
behov hos henne känner han sig djupt
förorättad. Han deltar i förortsligornas
ungdomligt kriminalromantiska bravader; arbetet
kommer som en stor händelse in i hans liv,
följd av de självskrivna nöjena: dansbanor,
kortspel, brännvin, med Stockholms Söder
under dess beryktade slyngelår som
bakgrund. Den socialistiska ungdomsrörelsen
fångar honom en tid; sedan driver könets
oro ut honom på planlösa nattvandringar.
Modern har gått förlorad för honom i en ny
familjebildning, han tröstar sig med en annans
hustru, glider vidare in i ett halvhjärtat
förhållande till en arbetarflicka, känner olust för
barnet som ska komma och är nära att förfalla
till tjuv. Flykt från sin otillfredsställande
livsföring som arbetare, det är vad han vill.
Det är inte menat bara som en helt
individuell utvecklingshistoria: den ska vara typisk.
De sociala utopierna har slocknat och
efterlämnat en besk misströstan hos många av
denna epoks arbetare. De har lärt sig tro på
människovärdet men finner sig bara vara
likgiltiga nummer i en ofantlig massa, har lärt
sig tro på organisationen men finner att
maktens laglösa anarki regerar. "Hedningarna
som icke hava lagen", det är arbetarna som
814
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
