Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
HANS CAROSSA
driva en mängd oskyldiga i döden. Claudius
slår till — med dyster och makaber kraft:
Messalina avrättas utan förbarmande. I stället
gifter han om sig med sin brorsdotter
Agrippi-nilla, Roms mest fallna kvinna, och adopterar
hennes fruktansvärde son Lucius, senare känd
under, namnet Nero. Det är detta unga
vilddjur, som ger bokens sista avsnitt dess färg:
"Nero är sjutton år. Han går omkring antingen
med en bättre skökas tillgjorda blygsamhet
och skakar då och då sitt parfymerade hår
ur ögonen eller med en bättre filosofs
tillgjorda blygsamhet, som tar sig uttryck på
följande sätt: då och då stannar han och
begrundar någonting för sig själv mitt i en grupp
beundrande adelsmän — med högra foten ett
steg framåt, huvudet nedsjunket mot bröstet,
vänstra handen i sidan, högra handen upplyft,
så att fingertopparna lätt pressas mot hans
panna, liksom om tankar välvdes i vånda där
inne .. ."
Graves’ bländande krönika verkar ibland
spex, ibland autentisk romersk annal.
Stilblandningen generar emellertid icke — sanno-
likt ger den i sin grymma nonchalans och
brutala exakticitet en alldeles adekvat bild av ett
stycke historisk verklighet, som i fråga om
djurisk omänsklighet, moralisk degeneration
och andligt kaos nästan kan tävla med vårt
blodiga tidevarv.
Översättningen — av Louis Renner — är
utmärkt. Men översättaren är lika nonchalant
med kommatecken som Graves med avslagna
huvuden. Sven Stolpe
Bildningsroman
HANS CAROSSA: Doktor Gion. Roman.
Översättning av Irma Nordvang.
Bonniers. 5: 50.
Hans Carossas roman om doktor Gion
föreligger i dagarna på svenska i en
utomordentligt smidig och precis översättning, och det
finns ali anledning anta, att en viss publik
inte bara kommer att stå likgiltig inför
romanen utan direkt finna den odräglig och
otidsenlig. Den publik, som gör sig en berömmelse
av att vara "franskt orienterad", har knappast
anledning att rosa denna roman, som är så
löst rotad i verklighetens mark och där den
konkreta psykologiska iakttagelsen spelar en
sådan underordnad roll. Det finns i "Doktor
Gion" en viss lyrisk allmännelighet, vilken
sedan gammalt hört samman med sydtysk
romantradition och som — tendentiöst
genomförd i en stor roman — i längden inte gärna
kan undgå att verka preciös; hur det än är,
så har man i alla fall en viss svårighet att,
också efter tvåhundrafemtio sidors samvaro,
bli riktigt intim, hemmastadd och
vardagsför-trogen med personer som bära namn sådana
som Alruna och Cynthia, Toni och Emerentz.
Men har man väl accepterat romanens egna
romantiska förutsättningar, dess vaga dager av
morgondimma, så medger man villigt att
denna roman i idealisk anda har förtjänster
av icke vanlig art. Boken har verkligen, som
inledaren säger, ett uppbyggligt ärende, och
man beundrar sinnrikheten i uppläggningen
och besinningen i utförandet av denna
berättelse om en läkares arbete inom sin lilla krets
för att råda bot på tidens förstörande makter.
Innanför denna trånga ram av vänskap, för-
826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
