Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
under åren strax före krigsutbrottet, under de
första krigsåren och fram till 1917 års
revolution, är det särskilt två som framträda
och dominera: Bodrjasin, terroristen, vars
milda humor förenar sig med en skeptisk
filosofi och vars fryntliga uppenbarelse blir
oförglömlig, och fader Jakob, historievittnet och
krönikeskrivaren, en säregen, vetgirig
jordevandrare, knappast tänkbar i någon annan
värld än den ryska. De äro framför allt
mänskliga, dessa gestalter, och älskvärda i allt
sitt bisarreri. Men i en skymt fångar Osorgin
också ett annat ansikte med hårdare drag och
kallare glimt i ögonen. Det är en kindknotig
adelsman från Simbirsk, j ämte andra
emigranter på väg mot Ryssland. Han sitter i vagongen
och putsar sin pincené, upptagen av sina
kalkyler. Vi känna honom som Lenin;
Osor-gins omdöme om honom lyder sålunda: "Han
rättade bokstäverna och ändrade siffrorna —
verkligheten kan missta sig, inte teorin. Det
fanns inget liv, endast ekonomisk materialism.
Där inget liv fanns kunde inte heller blod
finnas. Löjliga äro de som kalla honom
miss-dådare. Han värderade och älskade dikter av
Nekrasov, som han ansåg vara poet. Han var
inget djur, han var bara inte människa, så
litet människa att han rättvisligen kallades
geni, ett annat epitet kan man inte finna, och
det kommer att i historien evigt vara knutet
till den simbirske adelsmannens namn."
Johannes Edfelt
Två läkarromaner
JOHN KNITTEL: El Hakim. Översättning av
Frida Hellstedt. Hökerbergs.
6: 75.
HERMANN HOSTER: Många äro kallade . . .
Översättning av Elly Jannes.
Hökerbergs. 7: 50.
Läkaryrket upplever för närvarande en
litterär högkonjunktur. Det kommer ut böcker av
läkare om läkare och av författare om läkare.
Nu senast föreligger två stycken, en av
vardera slaget. Den som författats av en författare
har kanske mindre att säga om yrket som
sådant, men John Knittel är en alltför
rutinerad romanfäsör för att inte begagna de möj-
ligheter ämnet erbjuder att ge livfulla bilder
av en läkares vardag till tjänst för en
allmänhet, som vant sig vid att via litteraturen få
kasta en blick bakom alla möjliga kulisser.
Han vet precis, hur mycket publiken tål. Det
är ingen fara för att läsarens nerver ska frestas
över förmåga. Han vet också, att en duktig
portion exotik och ett par matskedar erotik
gör anrättningen smakligare. Därför har han
förlagt handlingen till Egypten och gjort sin
hjälte till en idealist, som kämpar manliga
mot synden, naturligtvis för att falla i
lämpliga ögonblick. Berättelsen är lagd i den unge
egyptiske läkarens egen mun, ett mycket
skickligt drag, och den har både färg och fart. Land
och folk skildras med övertygande effekt, och
man fäster sig särskilt vid motsättningen
mellan engelskt och egyptiskt, som kommer fram
i många belysande episoder och ger romanen
en verklighetsprägel, som vittnar om studier
på platsen.
Hermann Hosters roman "Många äro
kallade . . ." bär tydligt vittne om, att författaren
hör till facket. Han lär ursprungligen ha varit
betänkt på att skriva en broschyr angående
vissa missförhållanden vid de tyska sjukhusen
men beslöt sig för att i stället göra en roman
för att på så sätt väcka uppmärksamhet för
saken hos en större allmänhet. Uppslaget
förefaller en svensk läsare en smula otroligt: En
ung man med håg och fallenhet för kemi
hindras av omständigheterna att fullfölja sina
studier. Under efterkrigsåren kastas han som
en vrakspillra ur den ena situationen
eländigare än den andra, tills han slutligen
hamnar som sjukvårdare på ett lasarett. Hotad med
uppsägning på grund av personalindragningar
söker han plats som läkare under antaget
namn och får platsen utan att på något sätt
behöva legitimera sig. Den förut viljelöse och
modstulne visar sig nu vara ett verkligt
energiknippe. Han sköter sin plats till sina
överordnades fulla belåtenhet, utför en mängd
operationer och har en alldeles särskild hand
med de sjuka. Han är kort sagt en av de
utvalda bland alla dem som trott sig kallade.
Sina kunskaper i kemi begagnar han nu för att
på lediga stunder experimentera fram ett nytt
bedövningsmedel. Just när han tycker sig stå
828
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
