Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. December 1936 - Recensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Sidenvägen är ett av den store tyske
geografen Richthofen infört namn på det cirka
tusen mil långa trafikstråk, som under
århundradena kring Kristi födelse tjänade som
förbindelseled mellan Kina och Västerlandet,
från Han- och Tangdynastiernas gamla
huvudstad Sian förande via Anhsi, Kaschgar,
Samarkand och Seleucia till Tyrus. Sedan den
livgivande Tarimfloden omkring 330 e. Kr.
ändrat sitt lopp, förvandlades trakten kring
dess forna ändsjö Lop-nor till öken, staden
Lou-lan, som varit en viktig anhalt på
Sidenvägen, blev övergiven och storhandeln sökte
sig andra vägar. Den hedinska bilexpeditionen
hade väl till uppgift att undersöka även andra
vägförbindelser mellan Kina och
ytterprovin-sen Sinkiang, men framför allt låg det Hedin
om hjärtat att bringa klarhet beträffande
Sidenvägen, som efter Lop-nors nyligen
timade återgång till sitt forna läge ånyo fått
framtidsmöjligheter. I ett fantasieggande
kapitel i sin bok ger han den historiska
bakgrunden till dessa problem och stannar med
oförställd hänförelse inför tanken på en
kommande obruten bilroute Boulogne—Shanghai.
Emellertid kan man knappast säga, att denna
andra del av Hedins i vardande stadda trilogi
har till huvuduppgift att skildra expeditionens
kommunikationstekniska sida, särskilt som
detaljerna om det nu helt övergivna vägavsnittet
över Lou-lan sparats till den avslutande
volymen om "Den vandrande sjön". Snarast är
den att betrakta som en samlad reseberättelse,
vari läsaren får följa expeditionens öden ända
från Kwei-hwa, där järnvägen från Peking
slutar, och fram till Sian, där man efter
sexton månaders kringflackande åter når
civilisation och järnväg. Det är en diger skildring,
levererad med ali den nästan franka säkerhet
och ungdomligt snabba formulering som är
Hedin egen. Visserligen kan med fog invändas,
att Hedin särskilt i berättelsen om den långa
utresan väl obekymrat låter rutinen regera
och därför icke går fri från en viss
monotonitet, men hans bok är dock tillräckligt rik på
starka partier, icke minst från den påtvungna,
nära fem månader långa vistelsen i Urumtji,
för att vara värdig sin centrala plats i
trilogien. Den ger perspektiv över händelserna
i detta egendomligt isolerade, barbariska och
tilltrasslade Centralasien, som man i följande
Hedincitat absolut måste inräkna i Kina: "Det
är synd om människorna överallt på jorden,
men knappast i högre grad än i Kina."
Axel Elvin
Resenärer
MARTIN ROGBERG: Balkan i bil. Gebers.
8: 75.
Prins WILHELM: Glimtar från ett blått hav.
Norstedts. 6: 75.
RICHARD HALLIBURTON: Sjumilastövlar.
Schildts. 9: 50.
JOH. WØLLER: Från Lirnfjorden till
Boro-budur. Norstedts. 5: 50.
ROLF BLOMBERG: Underliga människor och
underliga djur. Gebers. 6: 50.
CARL-ERIC ODELBERG och CLAES CHR.
OLROG: Ishavsodyssé. Bonniers.
6: 75.
Martin Rogberg fortsätter sin bilistiska
kartläggning av Europa. Den här gången har
han lagt färden åt sydost, över Polen,
Rumänien och Bulgarien. I Sofia vänder han. Boken
handlar huvudsakligen om Polen och
Rumänien.
Rogberg är en ambitiös resenär. Han gör
sig verkligen besvär med att ta ordentligt reda
på saker ooh ting, han vill veta någonting om
det han ser. Och han är en tränad resenär och
iakttagare, hans blick är vaken och snabb, hans
förmåga att ackumulera intryck högt
uppdriven. Hans tredje goda egenskap som
reseskildrare är att han alltid gör sitt bästa för
att se objektivt på främmande förhållanden,
vilket inte hindrar att han har personliga
åsikter.
Om man säger om en bok att den är
lättläst, så är det ofta ett ganska tvivelaktigt
beröm. Men om man säger om Rogbergs bok,
så laddad som den är med sakligt stoff, att
den är lättläst, så är det otvivlaktigt ett beröm.
I driven och ofta lustig form serverar han en
serie färska intryck från det Europa som vetter
mot Asien. Warszawa är den plats, som givit
det mest intressanta stoffet. Glimtarna från
Bukarest fångar en också.
Bilister bör givetvis ha en speciell behåll-
832
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
