Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: 1936 in memoriam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1936 IN MEMORIAM
Anteckningar i marginalen till en katalog1
Ett bokår har gått och ett nytt har börjat.
Efter novembers och decembers brokiga
översvämning av böcker breder januari ut sig som
en oberörd snövidd.
Vi lämnade året i den sedvanliga paniken,
bokhandeln liknade som alltid före jul en
börs under en krasch, där det gällde att roffa
åt sig eller rädda vad som räddas kunde.
Publiken letade ångestfullt efter de rätta, de
nödvändiga böckerna, innan det skulle bli för
sent, det vill säga jul. Ty då upphörde
återigen som genom ett trollslag bokintresset. Då
kunde lite var göra upp sitt bokslut: den och
den eller de och de böckerna blevo alltså ens
behållning det året. Allt hinner man ju inte
läsa, och det är bra skönt att det är över
för den här gången. Nu dröjer det en stund
till härnäst, lagom länge för att man skall
hinna läsa sina julklappsböcker innan den
första vårboken dimper ned i
bokhandels-fönstret och med sin oemotståndliga fräschör
kommer alla de gamla böckerna att se
dammiga och förlegade ut.
Så är det år efter år. En lavin av böcker
sätter sig plötsligt i rörelse och begraver
lämningarna av närmast föregående jordskred.
De böcker, som icke hade turen att komma
överst i raset, begravas, och författarna i fråga
kunna endast överlämna sig åt det ovissa
1 Julens böcker. Svenska Bokhandelns julkatalog
1936. Utgiven av Svenska Bokförläggarföreningen.
Stockholm 1936.
hoppet att någon framtida litterär geolog
skall återupptäcka deras klenoder och
återskänka dem åt dagsljuset. Så kan man roa sig
med att i liknelser uttrycka sin pessimism och
vanmakt inför den litterära produktiviteten.
Men man betraktar den då ur ensidigt
individuella synpunkter, ur den enskilde läsarens
och den enskilde författarens. Sedd i stort är
bokfloden inte ett fenomen att skrämmas av
eller ondgöra sig över lika litet som naturens
ständiga, slösande rika återväxt, varav största
delen är dömd att gå till spillo outnyttjad.
Konstlade åtgärder att hålla bokutgivningen
nere böra ej ens diskuteras; litteraturen bör
få växa fritt utan andra lagar än den om
tillgång och efterfrågan. Man må vara
övertygad om att det motstånd som ett
tryckalster har att övervinna, innan det ser dagens
ljus, är nog så stort. Förläggare refusera väl
i genomsnitt nio av tio böcker och
manuskript. Att de trots att publiken önskar det
inte refusera ännu flera beror på att de
bedöma det som de ge ut i jämförelse med det
som de inte ge ut, alltså den oändligt stora,
otryckta litteraturen, om vilken publiken ej
har en aning. Det är en generösare måttstock
än den som publiken använder, men den är
också riktigare och känsligare. Vad som för
publiken ter sig som en likgiltig och onödig
bok kan för förläggaren ha tett sig som en
ljusglimt i ett kompakt mörker, en livsyttring
mitt i den döda pappersbråten. Där det finns
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
