Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS FONTANA
brev till 230 adressater har man här valt ut
465 brev till 100 adressater för att på så sätt
ge en sammanhängande bild av Anton
Wild-gans’ utveckling och personlighet. Man har
nått sitt mål, breven är ett vackert monument
över en diktare, som rycktes bort, just som
han nått sin fulla mognad. Wildgans började
som lyriker, han slog sedan helt överraskande
om till romanen, där han med växlande lycka
strävade att monumental isera vardagen, han
nådde högst i den episka dikt, som växte upp
ur det folkliga, ”Kirbich oder der Gendarm,
die Schande und das Gliick”. Om man läser
breven, kan man överskåda hela den väg
Wildgans vandrat, men man kan också få en
föreställning om de inre och yttre hämningar,
som han måste slå sig igenom. Många drag
i hans personlighet blir klarare och
begripligare; mycket som man förut endast
uppfattat som tomma gester visar sig nu vara
värme, kärlek, spontaneitet.
Oskar Loerke har utgett en ny
diktsamling, ”Der Wald der Welt” (S. Fischers
förlag, Berlin). Åter ljuder hans fina, melodiska
stämma — man förstår inte alltid hans ord
men alltid den innerliga klangen, som direkt
springer ur själen. Åter blir man gripen
av denne diktares ensamma avlyssnande av
tingens och de inre rösternas hemligheter.
Loerke vet, att hans eget och alla andra
människors lidanden i denna obarmhärtiga värld
ingenting betyder.
Es schweigt die Weide
Wenn man zur Flöte sie schneidet und schält.
Doch dass ich leide und nicht meutere
Und was ich mir draus läutere
Zum Zwiegespräch mit euch, es zählt.
Om Oskar Loerkes lyrik kan jämföras med
såddens hemlighetsfulla grodd och växande
under jordens yta, så erbjuder Josef
Wein-hebers dikter bilden av en såningsman, som
skrider fram med kraftiga steg och med starka
kast sår sin säd i jorden. Hans nya
diktsam
ling heter ”Späte Krone” (Albert Langen—
Georg Mullers förlag, München). Hans vers
är appeller, den bryter sig våldsamt fram ur
diktarens ensamhet och söker sig till en
gemenskap, samtidigt som den till sig själv och till
andra upprepar maningen ”att vara sträng
och försiktig med ordet folk”. Weinheber
känner och erkänner diktaren endast som
röst, som talesman för de oändligt många,
som slagits med stumhet. Han älskar den
antika dikten, därför att den ädlast har bevarat
språkets renhet, därför att den har en klang
av stridsrop. I den lidelsefulla kampen för att
nå själens och språkets form ligger det bästa
i Weinhebers diktning, här befriar han sig
från den tvetydighet som allt jordiskt rymmer,
här når han verklig adel och skönhet, här
smakar han jordens bittra sötma i de kanske
vackraste verser han hittills fått dikta:
Dunklerer, brauner Herbst,
lass dich noch einmal umarmen!
Fallen die Friichte, vielleicht
bricht gelassner das Herz.
Om språkets olyckliga förstöring, om tidens
djupa nedgång, om hur diktens heliga skogar
huggits ned och förvandlats till bränsle, talar
en gripande berättelse av Hermann Hesse,
som trots sitt anspråkslösa format ändå
rymmer hela samtidens skuld — detta desto mer
som bokens ton icke är lamenterande utan
med tragisk ironi låter motsättningarna rullas
upp mot varandra. Berättelsen har av
författaren med ett bittert leende kallats ”Tragisch”,
och den har utkommit på Herbert Reichners
förlag i Wien. Lyrikern Johannes, som tiden
degraderar till sättare, men som även på denna
post kämpar lika uppoffrande och lidelsefullt
för språkets adel och renhet, är oförglömlig.
I sin hexameteridyll ”Stunden im Garten”
(Bermann—Fischers förlag, Wien) ger
Hermann Hesse i viss mån den pendang man
behöver som tröst. Här lever diktaren i sin
trädgårdsvärld och lär oss stillhetens hemlig-
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
