Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Berg, Eva, Medelålders man, anmäld av Georg Svensson - af Geijerstam, Ragnar, Flickan hon går i dansen, anmäld av Thure Nyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
som till på köpet är läkare, delar hans
synpunkter. Därmed slås en klyfta mellan de tu,
som är den värsta hittills i deras äktenskap.
Ingrid tror sig ha konstaterat, att männen
i allmänhet ej hysa tillräckligt deltagande med
kvinnorna i deras uppfyllande av sitt köns
tunga plikter. Vissheten om att hennes egen
make aldrig förstått henne som kvinna
kommer henne att frysa till och stöta bort alla
närmanden.
Romanen är väsentligen en skildring av den
väpnade neutralitet, som av anförd eller annan
anledning lätt kan uppstå i ett äktenskap. Det
kan inte hjälpas att ett sådant tillstånd lätt
blir litterärt ofruktbart, om det inte handhas
av en mästare. Eva Berg har haft rätt mycket
besvär med att befria sin roman från
pressande longörer, och ansträngningen märks
tydligt här och var. Hon har lagt in en lång
fotvandring, som Ragnar företar med sin
svärfader och som ingenting har med det centrala
förloppet i romanen att göra. Hon har lagt in
en av dessa förhärjande stadseldsvådor, som
utmärka Norrlands historia. Även den måste
betraktas som fyllnadsgods. Hon har slutligen
lagt in en Stockholmsresa, som Ingrid företar
och som delvis upprepar den förra romanens
satiriska interiörer från den litterära och
konstnärliga halvvärlden. Allt detta är
huvudsakligen till för att distrahera läsaren i hans
väntan på uppgörelsen mellan Ingrid och Ragnar.
Av större betydelse för huvudkonflikten är en
femme fatale som dyker upp i Lomsele och
gör trakten osäker med. sin kontinentala
uppenbarelse. Behöver det sägas att hon och
Ragnar våldsamt attrahera varandra? Mera
överraskande och värdefullt är det, att Ragnar
står rycken inför den hetblodiga kvinnans
attacker mittunder hans äktenskapliga
avhåll-samhet. Det är inte kärlek till hustrun och
inte kristen moralism, som stålsätter honom,
utan vanlig enkel gammaldags hederskänsla.
En karl löser inte sina problem på ett så enkelt
sätt, resonerar han, utan tar hänsyn till andras
välfärd. Varför han inte påskyndar
uppgörelsen med sin hustru utan går och trular och
super ner sig allt djupare i sitt missmod
förklarar inte författarinnan på ett
tillfyllestgörande sätt. Ragnar Harnesk blir i hennes
framställning sannerligen inte någon
imponerande figur. Ingrids återfall i madonnelik
jungfrudom efter flera års äktenskap och
bistra prövningar är ett märkligt psykiskt och
fysiskt fenomen, som författarinnan heller ej
synes ha motiverat tillräckligt djupt. Nu måste
konflikten, om man kan använda detta ord
om ett så pass stillastående förhållande, lösas
med ett svårt olyckstillbud, som ger
författarinnan tillfälle till en suggestiv
sjukdomsskild-ring. När Ragnar Harnesk återvänder från
gränstrakten mellan liv och död, kallad
tillbaka från den slutliga uppgivelsen av sin
hustrus skräckslagna ögon, är han en
pånytt-född man, som med nyväckt livsaptit är beredd
att börja om sitt äktenskap från början.
Frånsett enstaka ypperliga skildringar kan
”Medelålders man” ej mäta sig med ”Ny
kvinna”. Motivet har ej räckt till två romaner,
utan upprepningar ha blivit följden. Den
begåvade och mycket ambitiösa Eva Berg skall
säkert veta att ta skadan igen i en ny roman
om nya människor. Georg Svensson
Godheten själv
RAGNAR af GEIJERSTAM: Flickan hon går
i dansen. Hökerbergs.
6: 75.
I sin senaste bok, ”Flickan hon går i
dansen”, har Ragnar af Geij erstam konfronterat
två diametralt motsatta människotyper, den
reflekterade, godhjärtade och föga
handlings-kraftige Herbert, en inte särdeles lysande
representant för kulturmänniskan, och det
hänsynslöst egoistiska naturbarnet Marja.
Herbert har förståelse, överseende, godhet på sitt
livs program, medan Marja inte har något
program alls. Hon vill leva. Förståndsmässigt
håller författaren på Herbert och låter honom
stå där som den moraliske segraren, medan
Marja, som bedragit honom, är den
förödmjukade, men läsaren kan knappast undgå
intrycket att författarens sympatier trots allt
ligger på hennes sida. Hon är Livet, Äventyret
med stora bokstäver.
Ett referat av händelseförloppet skulle te sig
följetongsmässigt. Författaren har gjort sig
stor möda att följa den manliga
huvudpersonens resonemang med sig själv, vilket
medfört att romanens proportioner förryckts. Han
har inte heller lyckats övertyga en om att
dennes karaktär och handlingar stämmer
över
844
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
