Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Beskow: Förvandlingens lag - Anmälda böcker - Klinckowström, Axel, Sagor om Förvandlingens lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRVANDLINGENS LAG
mänsklig utveckling. Men Klinckowström
utsträcker principen till att gälla också
utveck-lingsstegen på djurstadiet, ända från den
första sagans hjälte, fiskstimchefen Ming, som
lärde sitt stim gå upp till ytan och snappa
luft när vattnet så småningom skämdes och som
vandrade nya vägar till nya, okända vatten.
Inte så att Ming framställes som ett tankens
geni, en som får medvetna idéer.
Klinckowström är lyckligt fri från antropomorfisering
i sina djurskildringar. Han låter aldrig
läsaren glömma ”att Ming hade en förfärligt liten
och dålig hjärna”. Ming är bara olika på så
sätt, att hans instinkter är olika, att han
reagerar med andra impulser — vilket
sago-farbror talar om beror på en mutation. Det
är naturen som är genial, inte Ming.
Nu är det inte alls troligt, att det i
verkligheten gick till på det sättet. Men man undrar,
om kanske inte i alla fall den
utvecklingsprincipen kunnat spela någon liten roll också rätt
långt ned på djurstadiet. Hur som helst, så
är greppet originellt, skickligt genomfört och
konstnärligt mycket starkt. Det ger hela
skildringen en enhetlig stämningston, en
innehålls-rytm, som man minns när man glömt alla
detaljer. Ungefär som man minns vår,
sommar, höst och vinter, när alla de enskilda
åren flutit samman.
Vid läsningen tänker man ibland, om inte
det här egentligen är det rätta — eller enda —
sättet att framställa evolutionen och den
mänskliga förhistorien allmänfattligt — och
i synnerhet för barn och ungdom. Kanske är
det ogörligt i vanlig prosaisk så kallad
populärvetenskaplig form. I fråga om alla de
enskilda fallen, också om de ledande
evolu-tionsprinciperna, är uppfattningarna så
stridande, är osäkerheten så stor, att man bara
antingen kan ge en allsidig skildring där allt
tycks flyta, eller en bestämd, som ger ett
fullständigt falskt intryck av visshet. Sagodiktens
form är kanske ensam användbar. Vilket hela
tiden måste betyda: så här har det sannolikt
inte alls gått till. Men man bör hela tiden ha
känslan: så här kunde det gått till. Och detta
är allt som kan begäras. Allt, det vill säga
det högsta möjliga.
Detta högsta möjliga har Klinckowström
kommit mycket nära. Förklaringen ligger
naturligtvis för det första i utrustningen av
hans vetande. Ett synbarligen mycket stort
intresse för evolutionsproblemen och en
aktningsvärd beläsenhet på området, nående
också nyare idéer och åskådningar. Som
gammal forskningsresande och etnograf ägde han
den direkta erfarenheten av både tropisk
urskog och inlandsisar och av hur
ursprungliga människor reagerar och beter sig i
ursprunglig miljö. Som naturforskare och
storjägare visste han något om djur — och
om de sätt, varpå djur jagas av varandra eller
av människan. Det senare av en viss betydelse
för en bok som till större delen handlar om
människosläktet före åkerbruk och
boskapsskötsel !
Sakkunskapen och diktarinlevelsen har
skapat en bra bok för vuxna. Dessutom är det
en bra sagobok, som bör entusiasmera nästan
alla anlagstyper av någorlunda begåvade barn,
förutsatt ett uppnått utvecklingsstadium av
låt oss säga en normal tioåring. (Att en hel
del lustigheter, och stundom kryddor, avsedda
för vuxna läsare, passerar osmälta genom
barnasjälens tarmar gör ingenting.) Där finns
äventyr tillräckligt för den äventyrsbitnaste,
och en stark underton av kärv, produktiv
heroism. Heroismen i människoandens — eller
livets — kamp mot materiens motstånd.
Samtidigt förstår man, att den är skriven
för en modern liten flicka. Tanken på
åhöra-rinnan har inspirerat berättaren till en fin,
osentimental lyrik i skildringen av unga djur
och människopar. Lilla kaninstora
Ännu-inte-alls-apan Trix, som räddat sig till trygghet
genom sin förmåga att klättra, och som när
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
